Jon Erik Eriksson, fattighjon, luffare, rallare, gruvarbetare, emigrant och författare, född 1873 i Uppland och far till författarbröderna Karl och Frithjof Örngrim. Torgny Lindgren beskriver dem som föregångare till det skriftliga berättandet i Västerbotten. Med den frihetslängtande Anden som motor och oron som drivkraft är Eriksson hela tiden på väg mot nya mål både i Sverige och i Kanada medan hustrun och barnen under långa perioder fick reda sig själva.
En omfattande samling, med brev, dikter och prosatexter, om allt som rör sig i Livet, om döden, tro och vetenskap, filosofiska utläggningar, och samhällsaktuella företeelser mm, utgör underlag till berättelsen om Erikssons liv från födelse till död, med glimtar av både lokal- och svensk historia och från hans år i Kanada. Om en man som aldrig gav upp och som vågade gå sin egen väg!
Sagt om boken: ”En del av Sveriges historia i en finstämd bok om en mans liv och en hyllning till livet.” @boklycka