Omi Söderblom

Recensioner av boken

Nu har en ny bok lagts till Wallenberg-litteraturen, som nästan är en egen genre: ”Söderblom och Wallenbergaffären, Nytt ljus i ett trauma”, 433 väldokumenterade sidor av Omi Söderblom, författare och hovrättsdomare i Svea Hovrätt. Hon har även haft tillgång till familjearkiven och fokus är delvis ett annat; hon läser alla dokument som en jurist som bedömer sanningshalten och bevisens hållfasthet. Staffan Söderblom var hennes farfarsbror, son till ärkebiskopen, och den som fick bli syndabock när det inte gick att få fram trovärdiga besked om Raoul Wallenbergs öde under de första åren. […] Denna otroligt spännande, temperamentsfulla och välskrivna bok, med ett initierat förord av Wilhelm Agrell, är en mix av vetenskaplig forskning, biografi, deckare och juridiskt dokument, ett sanningssökande av skeenden och en Ehrenrettung av en begåvad, modig, plikttrogen person, behärskande ett tiotal språk, inklusive ryska, lyhört och oförtröttligt genomförande de instruktioner han fått av sina stats-och utrikesministrar. Och den som fick bära skulden och förtalats i officiella dokument och kollegers dagböcker - för eftergiftspolitik mot Tyskland, för försöken med hanterbara relationer med Sovjetunionen, för att information var omöjlig att få fram om Raoul Wallenberg. Omi Söderblom skriver övertygande och rättrådigt hur svenska myndigheters skam och sorg över att inga säkra besked kunnat erhållas samlades i ett riktat förtal mot en enda person, en scapegoat, vars liv gled honom ur händerna under hans sista 25 levnadsår. Staffan Söderblom ägde inte sin egen berättelse. Och Wallenbergberättelsen fortsätter.

Ulla Berglindh, Sverigekontakt, mars 2022

Nog är Raoul Wallenberg en känd person för många idag. Hans engagemang för att rädda ungerska judar undan förintelsen i slutet av andra världskriget och hans försvinnande i samband med Röda arméns seger över och befrielse från Nazitysklands ockupation av Ungern är föremål för mängder av berättelser.

Någon som inte är lika känd är Staffan Söderblom, som trots storartade insatser för Sverige under andra världskriget och inledningen av kalla kriget inte blivit omnämnd i exempelvis Nationalencyklopedin. I forskning och spekulationer av Raoul Wallenbergs öde lyfts Staffan Söderblom fram som den person som fördärvat möjligheten att hitta den så kallade sanningen.

Omi Söderblom har skrivit en omfattande och välskriven bok till försvar för den som inte försvarade sig själv, hennes farbror Staffan. Författaren är mån om att hålla ett vetenskapligt förhållningssätt i boken genom att verifiera alla citat med en gedigen notapparat, omfattande appendix och personregister. Dessutom är texten i vissa delar akademisk till sin natur, vilket troligtvis kan förklaras av viljan att forma språket mera utifrån professionalism än från personlig känsla i syfte att göra den trovärdig. Trots det är texten författad med ett driv som för tankarna till spänningsroman av det bästa slag och därför låter sig läsas i löpande text utan att använda notapparat.

Syftet med boken är givetvis att utreda och utveckla Staffan Söderbloms engagemang i fallet Wallenberg. Detta engagemang visar sig utgå från den regering som tillsatt honom och uppdragit att som diplomat fullgöra, men även genom personligt engagemang utifrån en stor empati för en sörjande förälder. Ut ur texten stiger en person som tillfullo utför sina uppdrag med en aldrig sinande energi och enastående kommunikativ förmåga, som bygger på en tilltro till människans goda sidor trots att verkligheten, där han är satt, vittnar om motsatsen.

Som läsare får man upplevelsen att befinna sig i en rättslig utredning med krav på stark egen bevisföring och samtidigt ifrågasättande av motparters påståenden. Det i sig skapar spänning och nerv i berättelsen samtidigt som det ibland kan bli något för detaljerat för en intresserad amatör.

Boken som helhet är mycket välskriven, med vacker prosa och fina beskrivande inslag. Den fyller sitt syfte väl och man känner sig övertygad om att Staffan Söderblom fått lida orätt allt sedan hans tid som minister i Moskva. Det råder inget tvivel om vem som är den store hjälten i berättelsen och det är ingen annan är huvudpersonen själv Omis käre farbror, Staffan.

Men i samma stund som jag skriver det här skulle jag önska mig en bok till, som ägnade sig helt åt Staffan Söderblom. Helst då i romanens form som lyfter fram hans fantastiska liv från födseln i Paris, hemmet i ärkebiskopsbostaden i Uppsala, genom karriären i UD från mellankrigstid till kallt krig med tyngdpunkt på tiden 1939 – 43 då han tillsammans med andra tjänstemän genom diplomati och förhandling höll Sverige utanför kriget och fram till hans tid i Moskva då han lyckades hantera en stormakt och skapa goda förbindelser med en diktatur vars värderingar han inte alls delade. I denna berättelse finns till och med uppslag för en otroligt spännande TV-serie.

Göran Wallin, Centrumsyn, mars 2022

– Var det Wallenberg han hette?

– Ja, Wallenberg.

Som hämtat ur en film, men replikskiftet ska ha ägt rum i verkligheten, den 15 juni 1946, mellan Josef Stalin och Sveriges avgående Moskvaambassadör Staffan Söderblom. […] Att den mäktige Sovjetledaren, som sent på kvällen hans vana trogen, tog sig tid att möta Sveriges ambassadör borde ha setts som en diplomatisk triumf. I stället har det gått till historien som ett bottenmärke i följetongen om den försvunne Raoul Wallenberg. Om nu Stalin verkligen menade allvar med sitt löfte att undersöka fallet ledde det i alla fall ingen vart. Drygt ett år senare kom beskedet att någon Wallenberg inte fanns i landet och ”är okänd för oss”.  Längre kom man inte, varken då eller senare; Raoul Wallenbergs försvinnande i Budapest i januari 1945 är och tycks förbli en olöst gåta. […] silad genom Omi Söderbloms temperament är det en ovanligt läsvärd, ibland rentav spännande partsinlaga.

Mats Rosin, Västerbottens Folkblad, 2022-02-08

Raoul Wallenberg-affären är ett sår som aldrig vill, eller kanske aldrig kan, läka. Två stora offentliga utredningar har misslyckats och ju fler artiklar och böcker som skrivs om svensken som räddade ett stort antal judar i Budapest under andra världskriget, desto mer oklart förefaller hans öde; vad som egentligen skedde efter den 17 januari 1945, då Wallenberg dokumenterat befann sig i Budapest.

Staffan Söderblom, mellan 1944 och 1946 svensk ambassadör i Moskva, ägnade stor del av sin tid som utsänd åt att efterforska vad som hänt svensken. Höjdpunkten, eller bottennappet, där delar sig uppfattningarna, var ett möte mellan Staffan Söderblom och Josef Stalin den 15 juni 1946.

Diplomatens brors sondotter, Omi Söderblom, hovrättsråd i Svea hovrätt, som tidigare skrivit boken ”I skuggan av Nathan” om en annan av Nathan Söderbloms söner, har nu tagit sig an uppgiften att försöka bena upp vad som hände och vad Staffan Söderblom försökte åstadkomma i fallet Raoul Wallenberg. Omi Söderbloms verk är en äreräddning av Staffan Söderblom, samtidigt som det är en jurists utförliga genomgång av bevismaterial. […] Det tar oss till en tid och i ett sammanhang som ges levande gestalt. […] Jag är inspirerad av företaget, det känns som en ständigt överraskande thriller att följa med Omi Söderblom när hon snokar runt i familjens gamla gömmor och hemligheter i en familj som under första delen av 1900-talet genom Anna och ärkebiskop Nathan Söderblom tillhörde den mest ansedda delen av svensk offentlighet. Dessutom svärföräldrar till Per Albin Hanssons dotter. Men krig, utrikespolitik och personliga vendettor är ingen tebjudning, även om det kan se så ut i diplomatin, och det finns många sargade själar på vägen. […] Det är lätt att förstå Omi Söderbloms ilska […] Det här är en kontroversiell bok, skriven med temperament och glöd, för att inte säga raseri, som ger en ny, omskakande bild av svensk utrikespolitik under och efter andra världskriget. Och om vem som ska betala skulden.

Maria Schottenius, Dagens Nyheter, 2022-01-16

Läsvärt om Söderblom, Stalin och Kollontaj. Raoul Wallenbergs öde i kaoset vid krigsslutet förblir ett mysterium. Sovjetregimen slingrade sig, ändrade gång på gång sina förklaringar, och Wallenberg förblev länge det svåraste diplomatiska hindret i de  svensk-sovjetiska relationerna och något av ett trauma för många grupper. Ordet ”trauma” används för övrigt i undertiteln till Omi Söderbloms biografi "Söderblom och Wallenberg-affären", om den man som fick en så central roll just i sökandet efter Raoul Wallenberg. […] Det absolut mest spännande är mötet med Josef Stalin, där Staffan Söderblom är den ende svensk som förhandlat direkt med diktatorn i syfte att om möjligt få ett definitivt svar på vad som skett med Raoul Wallenberg. […] Det är sorgligt att den korrekte Staffan Söderblom inte nådde ända fram i frågan om att i närtid få ett säkert svar på Raoul Wallenbergs öde. Boken om hans liv kastar ändå ett förklarande ljus över det diplomatiska spel som följde på det ännu inte uppklarade försvinnandet av en av den svenska historiens främsta hjältar som räddade många tusen judar undan Förintelsen. […]

Per Ewert, Världen idag, 2022-01-12

Erkänd diplomat övergavs för att rädda politikernas rykte i Wallenberg-frågan. […] Staffan Söderblom var en av de mest framträdande, framgångsrika och uppburna diplomaterna under den aktuella perioden. Faktum är att statsminister Per Albin Hansson var så nöjd med diplomatens insatser att han hösten 1943 lovade Staffan Söderblom en ambassadörspost i Paris som belöning för hans arbete: ”...han var den som burit den tyngsta bördan och som lidit värst av alla medarbetare på Utrikesdepartementet”, hade Per Albin Hansson sagt till sin diplomat, skriver Omi Söderblom i sin bok med hänvisning till Staffan Söderbloms brev, läkarjournal och egna personliga samtal med huvudpersonen. […] En viss övertro på diplomatins (och Söderbloms) förmåga genomsyrar boken, men det är lätt att känna sympati när man reflekterar över den press som UD:s diplomater utsattes för på grund av politikernas obetänksamma beslut. En av de mest intressanta uppgifterna i boken ”Söderblom och Wallenbergaffären” är att utrikesminister Christian Günther via Sverker Åström i slutet av mars 1945 gav uppdrag till Staffan Söderblom att informera sig hos Sovjets Sverigeambassadör Aleksandra Kollontaj om det så kallade Ingrid Günther-spåret. […] Ett annat avslöjande i boken är att Staffan Söderbloms möte med Stalin var välförankrat i UD. Mötet nämns av Söderblom i ett privat brev till utrikesminister Östen Undén redan den 25 mars 1946 – nästan tre månader innan det blev av. Detta motsäger två svenska kommissioner som slagit fast att Söderblom agerade på egen hand. […] Sammantaget ger boken ett viktigt perspektiv som placerar huvudansvaret för misskötseln av Raoul Wallenbergärendet där den ska vara: från ett diplomatiskt till ett politiskt misslyckande. Politiska felbeslut gjorde att eftergifter till Nazi-Tyskland och Sovjet i stor utsträckning var den enda framkomliga vägen för Sverige att hålla sig utanför kriget. När det gäller eftergifterna till Sovjet fanns det även tydliga politiska aspekter. […] Staffan Söderblom kölhalades för att den svenska politiska ledningens rykte i Wallenberg-affären skulle kunna räddas.

Ruben Agnarsson, Inblick, 2021-11-11