Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

Annika Kjeller. Fotograf Per Kjeller

Mitt namn är Annika Kjeller, en glad skåning med dialekten intakt efter en flytt till Göteborg för 25 år sedan på grund av kärleken. Här bor jag numera precis utanför staden, i Mölnlycke med man, son och två dansksvenska gårdshundar i ett hus på den allra bästa gatan. Det kan låta som en klyscha och ”så säger alla” men vi har en alldeles särskild sammanhållning bland grannarna här.

Trivs utmärkt men smygköper en spettekaka allt som oftast och känner alltid ett glädjerus i magen när jag kör över Hallandsåsen mot sydligare breddgrader (läs Malmö). I bilen sjunger jag mer än gärna och övar stämmor till kören jag är med i. Kreativitet är viktigt för mig, jag brukar säga att jag tänker i bilder och ser både privat och yrkesmässigt det stora värdet i att uttrycka känslor och tankar med händerna – skriva, måla, skapa, odla och ”göra”. En självläkande process som visade sig bli ett livsviktigt verktyg i mitt  eget liv!

Min bakgrund som pedagog och pedagogista, rektor, familjehandledare och verksamhetschef har bidragit till att jag innehar mångårig erfarenhet av att arbeta med barn och unga samt deras familjer i sorg och svåra situationer, samt att samordna det systematiska kvalitetsarbetet för arbetsgrupp och ledning inom såväl utbildningssektor som ideell organisation.

Engagemanget för att ge stöd i sorg efter olika förluster tog sin början för mig i en aggressiv bröstcancerdiagnos samma vecka som vår son, då fem år, insjuknade i diabetes typ 1. Familjen letade förtvivlat efter något att hålla i när mattan under våra fötter så brutalt rycktes undan. Hälsa och välmående för samtliga i familjen utmanades under många år, stor risk för återfall och tunga biverkningar av cellgifter gjorde mig till en spillra av den person jag en gång var. Min man var anhörig till både en fru och en son med svåra sjukdomar och vårt barn var ett barn som anhörig till en mamma sjuk i cancer med döden flåsandes i nacken och med en egen kronisk sjukdom att hantera. Vår sorg och förtvivlan var avgrundsdjup!

När livet trots allt åter igen rullade på toppades det flera år senare med en oväntad hjärntumörsoperation för min del och familjen föll åter igen handlöst, var och en på sitt sätt. Stödet till vår familj kom från högst oväntade håll och det kom att betyda allt! En avgörande betydelse för min väg framåt till debuterande barnboksförfattare!

Fantastiska människor i vårt nätverk gav familjen och mig personligen under många år stöd på olika sätt genom kärleksfulla och medmänskliga handlingar. Inom mig såddes det ett frö av förundran, att det stödet kom att betyda så mycket för min egen förmåga att fylla på med energi. Det gav mig en oanad styrka och kraft att på nytt skapa trygghet för mig, mitt barn och min familj. Att hitta livsglädjen!

Man kan inte lösa eller återkalla det som händer eller har hänt men man kan återta en ny form av kontroll, tända livsgnistor och därmed skapa framtidshopp! Jag vet!

Att sprida framtidshopp och tända livsgnistor i sorg efter olika förluster, för små och deras stora individer – det är just det jag gör idag genom det egna företaget K Mentorway AB.                                                                                 På en del av min tid hittar ni även mig som verksamhetsutvecklare på Kraftens hus Göteborg, en mötesplats för cancerberörda.

Idag är jag den där grannen på gatan som kan ge tillbaka stöd och medmänsklighet när livet utmanar. I det lilla ligger det stora och tillsammans gör vi skillnad som bidrar till hälsa och välmående!

Det är på riktigt så oerhört viktigt att finnas där för varandra! 

Sorgsörjan och Livsgnistan

Sorgsörjan och Livsgnistan

En dag sveper en osynlig skugga in över familjen. Det kallas för sorg, säger någon. Sorg? Helkonstigt ord!

Sorgen gör allt tungt och svårt. Den följer efter som en kletig, läskig sörja och verkar bli större för varje dag som går. Läs mer »

Ariana Damon. Bild: Jesus Gonzales.

Jag heter Ariana Damon och representerar ett litterärt partnerskap tillsammans med min make, som är cirka 14 år äldre än jag. Vi delar en passion för litteratur och berättande, och blandar fantasi med verklighet. Vi har båda ursprung i ett land där kulturarbetare som kritiserar regimen avrättas och deras familjer utsätts för förtryck. För att skydda vår släkt skriver vi under pseudonym.

Min make skriver mest, medan jag bidrar med fantasi, PR i sociala medier och är ansiktet utåt för Ariana Damon. Vi väver samman våra livserfarenheter i vårt skrivande med målet att underhålla, väcka eftertänksamhet och ge insikter som berikar.

Vår debutroman utvecklades från spontan brainstorming till ett noggrant bearbetat verk. Med vår pågående, ännu ej utgivna andra bok, har vi infört en tydligare struktur och strävar efter att leverera ett klart och starkt budskap. Vi drömmer om att en dag kunna skriva på heltid, ständigt förbättra vårt hantverk och djupt beröra våra läsare. Jag hoppas innerligt att vår anonymitet respekteras.

Jakten på den sista älskaren

Jakten på den sista älskaren

  • Förlag: Vulkan
  • Utgiven: 2024-04-16

EN RESA I EN VÄRLD FYLLD AV OVÄNTADE VÄNDNINGAR

I en värld där nästan alla män plötsligt förlorar sin intimitetsförmåga, tar Ariana Damon med läsaren på en djärv resa i “<em>Jakten på den sista älskaren</em>”. Läs mer »

Eva Ekelöf. Foto: Privat

Äntligen låg den där på bordet! Boken jag arbetat med i flera år. Nu fanns den i sinnevärlden! Till salu där böcker säljs!

Jag har skrivit i hela mitt vuxna liv, artiklar, faktaböcker, prator till tv-inslag, men aldrig en skönlitterär bok. 

Så ville jag någonting annat. Det började med att jag gick kurser i att skriva gestaltande, först vid Långholmens folkhögskola i Stockholm. Där fick vi skriva i alla genrer, roman, novell, dikt, dramatik. Det var roligt.

Det fortsatte med Författarakademin, där kravet var att vi till varje möte skulle ha skrivit minst fem A4-sidor på vårt projekt. För då hade jag nämligen ett projekt, en idé hade tagit form i mitt huvud. Jag skulle skriva om hur livet kan se ut i Sverige, för några helt vanliga människor, efter den klimatkollaps som förmodligen kommer att inträffa inom några decennier. Men det skulle finnas hopp, det fick inte bli en dystopi.  

Så fortsatte det. Jag skrev och skrev, det blev en bok. Det var det roligaste jag någonsin gjort. 

Brända av solen

Brända av solen

  • Förlag: BoD
  • Utgiven: 2024-05-10
Sonja, Bosse och Lena söker nya möjligheter att överleva i en by i Småland, när klimatkollapsen och den auktoritära överheten tvingar dem att ge sig av från storstan. De ska bli småbrukare i sina forna fritidshus.
Det är ont om mat så all tillgänglig mark ska odlas upp, till och med gräsmattorna runt deras hus. Läs mer »
Emelie Bodin.

Mitt namn är Emelie Bodin, är nyss fyllda 35 år. Jag bor på en liten ort i Västergötland i villa med man och tre barn. På fritiden älskar jag utomhusaktiviteter – allt ifrån en lugn skogspromenad till skidåkning under vintertid, naturen är min plats.

Jag har älskat att skriva så länge jag kan minnas, det har alltid varit min kran. När jag för ett och ett halvt år sen öppnade kranen helt flödade orden ut, bokstav efter bokstav fyllde de tomma bladen och min debutroman tog form.

Till vardags arbetar jag som ekonom med juridisk kompetens, att skriva och få använda det fria ordet är för mig en absolut nödvändig motpol till det annars så strikta ramarna jag behöver förhålla mig till i mitt ordinarie jobb.

Som det är nu trivs jag med kontrasten i att få arbeta  med det jag gör, som för att hålla fötterna på jorden eller hindra mig själv från att sväva iväg i skrivandets förtrollande värld. I en förlängning kanske författarskapet skulle kunna bli en heltidssysselsättning, men efter jag går helt på känsla i allt jag gör är dagsläget helt i linje med min inre röst.

Hur som helst är jag nu, overkligt nog, en debuterande författare som hoppas på att få dela många fler skrivna ord med omvärlden.  I stort eller smått är mindre viktigt – bara hjärtats röst följs kommer skrivandet därefter. 

Cecilia

Cecilia

Lyfte man blicken ovanför lyktornas sken kunde man se hur de mörkt gröna talltopparna mötte den ljusa sommarnattshimlen. Just i denna sena timma var ljuset något alldeles speciellt, dunkelt på något vis. Finnskogen bar på en magi som inte gick att förklara. Tonerna av kvällens sista låt klingade ut. Läs mer »

Elin Heldin

Jag önskar att jag hade börjat skriva mycket tidigare, men universum hade sin gång och jag försöker lita på den. 

Jag heter Elin Heldin och började skriva för några år sedan, när barnen var små och det fanns mycket som behövde komma ut, både ord och historier och karaktärer. 

Jag arbetar till vardags som landskapsarkitekt men trots att det kan vara ett kreativt yrke behövde jag mer av den varan, en plats att kunna få helt bestämma och skapa det jag vill utan regler eller ramar. Samtidigt som jag började skriva på Alla hennes monster började jag också illustrera till den: världen, karaktärerna, magisystemen och kopplingar i handlingen – och tack vare det arbetssättet kom jag närmare den slutliga historien. Världen runt oss är en perfekt inspiration till en fantasyhistoria och för mig är det inte så mycket fantasy utan bara en förlängning och en metafor för det verkliga livet. Min huvudkaraktär Helmis upplevelser och insikter är egentligen inte så långt ifrån det jag tror att de flesta av oss omges av, bara i en något uppskruvad takt och intensitet.

Jag är uppvuxen i Uppsala och många av miljöerna som inspirerat mig är tagna härifrån, dock med fiktiva namn. Dessutom har mina somrar i semesterorten Båstad gett mig ytterligare inspiration till det lilla samhället jag kallar Rödviken.

Att skriva är den absolut bästa terapiformen och jag önskar att alla fick testa på hur det kan vara att ledas av en karaktär och en historia, som om den skrev sig själv, samtidigt som man får klarhet och insikt i sitt eget liv.

[Book: ISBN hittades ej]
Inka Gurung. Fotograf: Daniel Breece

Inka Gurung heter jag. Jag har rötterna i Jämtland och är uppvuxen i 
Stockholm. Efter många år av resande världen över hamnade jag i Nepal 
och fann en passion i forspaddling i Nepals djupa grönskande dalgångar. 
Jag blev kvar i många år och paddlade, vandrade i bergen, njöt av den 
stressfria tillvaron och startade så småningom ett eget företag och 
började guida besökare både på floderna och i bergen. Av en slump(?) 
träffade jag en dag en ung nepalesisk tjej som blev förtjust över att 
höra att jag var forspaddlingsinstruktör och hon bad mig att lära henne. 
Det blev starten på ett projekt där jag lärde många unga kvinnor i den 
mansdominerade turistbranschen att paddla och utbilda dem till 
äventyrsguider. När jag flyttade tillbaka till Sverige hittade jag det 
lilla samhället Dala-Floda vid den forsande Västerdalälven. Här bor jag 
nu tillsammans med mina två barn och leder forspaddlingskurser, 
skogsbad, yoga och frigörande dans när jag inte skriver, jobbar i 
trädgården, paddlar SUP-bräda eller reser till Nepal och guidar resor.

I ödets bakvatten : efter monsunen

I ödets bakvatten : efter monsunen

Nirmala bor tillsammans med sin pappa och två bröder på en bergssluttning ovanför Trisulifloden. Livet i byn är inte lätt. Pappa dricker och de har svårt att få ihop till brödfödan. Trots det vill Nirmala inget annat än att leva tillsammans med lilla Babu och storebror Raju, och ta hand om djuren och odlingsdungen. Läs mer »