När jag fick diagnosen Emotionellt instabilt personlighetssyndrom så gick jag till biblioteket. Jag ville hitta en bok skriven av någon med samma diagnos, någon som jag kunde spegla mig i. Istället fick jag tag i en bok där det stod något i stil med att man bör fundera både en och två gånger innan man inleder en relation med någon som har EIPS.
Jag gick hem och tänkte att kanske stämmer det. Kanske är jag en hemsk människa. Jag har alltid haft lätt för självkritik… Nu i efterhand känns det nästan som självömkan.
Jag visste ju egentligen att jag är mycket mer än så. Mer än en diagnos. Jag är förälder och partner, jag är kreativ och älskar att vara i skogen. Jag känner saker snabbt och intensivt, även det som inte sägs rakt ut och jag berörs starkt av det som händer omkring mig.
Efter några månader tog jag mig upp ur mitt hål av självkritik och självömkan och började skriva. Resultatet är min debutroman.
Under huden blöder jag
- Förlag: Vulkan
- Utgiven: 2024-10-10
<em>Ibland ser min dotter på mig på samma sätt som jag såg på min mamma.</em>
<em>”Behöver du vila?” säger hon med allvarlig blick och huvudet på sned.
</em><em>Det trycker över bröstet. Hur ska jag kunna ge henne allt när det inte finns något inuti mig? Hon måste ju se det. Att det ekar tomt där inne. Läs mer »