Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

Stina Blombäck debuterar med barnbok om hunden Hugo

Författaren Stina Blombäck släpper boken God morgon Hugo

Jag märkte hur min dotter älskade böcker där hon fick vara delaktig och inte bara lyssna. Hon ville knacka, peka och leta. Samtidigt reflekterade jag över hur vardagssysslor som att tvätta, fixa frukost och så enkla saker som att tända lampan i ett rum, kan göras till en rolig aktivitet tillsammans med ett barn. Det gav mig inspiration.

Jag heter Stina, kommer från Knivsta men bor sedan 6 år tillbaka i Schweiz. Att bo nära Alperna är en lyx som jag uppskattar och njuter av. Jag jobbar deltid som mönsterkonstruktör på ett välkänt underklädes- och pyjamasmärke. Resten av tiden spenderar jag med mina barn, ett som är 3 år och ett som är 3 månader. Vi bakar och pysslar, badar och gungar. Vi tittar på sniglar som långsamt snirklar sig fram på en stenmur vid vägen, kanske är den på väg till en kompis, säger jag till min dotter.

Tack till mina älskade barn och tack för vår härliga vardag ihop. Tack vare inspiration från er har jag nu glädjen att få kalla mig för debuterande författare.

God morgon Hugo

God morgon Hugo

Sovit färdigt! säger Hugo glatt. Det är morgon nu, tänd lampan!

I God morgon Hugo får du följa med hunden Hugo när han gör sig klar på morgonen. Det är mycket att göra. Tända lampan, fixa frukost. Och så måste han välja kläder! Kanske kan du hjälpa honom?

Boken passar alla barn mellan två och fyra år som älskar att hjälpa till eller att göra själv. Läs mer »

Linda Ivarsson debuterar med “Den trettonde kullen”, en thriller för unga vuxna

Linda Ivarsson. Fotograf: Joakim Hörsing

Mitt skönlitterära skrivande har alltid funnits där. Långt innan jag började skolan satt jag och gjorde små sagoböcker om björnar och bestar. Krokiga bokstäver och huvudfotingar trängdes på vikta pappersblad. Det bästa jag visste var när min pappa hittade på godnattsagor där jag fick vara en av karaktärerna. Så försökte jag också lära mig att hitta på, omringad av sagoböcker samtidigt som vår slitna vinylspelare raspade fram ännu fler berättelser.

Drömmen om att jobba med skrivandet fram. Kanske kunde jag faktiskt också bli författare? Självklart kom livet emellan. Verkligheten passade liksom inte ihop med drömmen. Jag blev lärare och skrivandet blev min hobby, min hemliga kärlek. Det har också varit bra. Som lärare har jag fått stort utlopp för min kreativitet och skrivandet har varit en stor del av min lärargärning.

Och så händer det äntligen! Kanske kan drömmen bli verklighet? Jag har andra bokprojekt på gång, men ska nu njuta av detta boksläpp som jag är så glad över att dela med er!

Den trettonde kullen

Den trettonde kullen

För Mo och hennes adoptivsyskon har varje dag alltid varit den andra lik. Mos liv kretsar kring regler, böcker och Max underbara leende. Men när folk börjar försvinna förstår Mo att något är väldigt fel. Snart inser hon att saker inte är som de verkar och att de alla svävar i fara. Läs mer »

Päivi Fredäng debuterar med boken “Så språkar mamma och jag”

Så språkar mamma och jag av Päivi Fredäng Foto: Raili Ojala
Efter många års författande av akademiska texter vid Örebro universitet ville jag lära mig att skriva smånätta noveller och njuta av att formulera skönlitterärt. Medan min undran växte om hur teckenspråket och talspråket möts i vardagen blev det en större berättelse om ett hörande barns erfarenheter med döva föräldrar.
 
Wittgenstein menar att olika språk vittnar olika sätt att tänka. Jag vill ge läsaren en inblick i hur språk formar våra relationer, identiteter i en familj där teckenspråk och talat språk samexisterar; vilka följder det kan bli i familjen, i kontakterna med omgivningen och samhället.
 
Jag är själv uppvuxen i en döv familj i Finland där bokens händelser utspelar sig under kalla kriget. Genom att skriva om flickans resa vill jag ge förståelse för både de osynliga barriärer och det starka band som språken skapar samtidigt och samtidigt väcka tankar om inkludering och frihet i en föränderlig värld.
 
Titel: Så språkar mamma och jag
Av Päivi Fredäng
Förlag: Visto Förlag
 
 
Så språkar mamma och jag

Så språkar mamma och jag

Aino växer upp som äldsta barnet i en familj på landet under 1950-talet. I en värld av ljus och skuggor blir finskt teckenspråk det band som knyter familjen samman samtidigt som det skiljer dem från omvärlden. Aino är hörande och föräldrarna är döva. I samspråkandet navigerar hon och hennes småsyskon bland tecken, tal, gester och mimik. Läs mer »

Marie Granberg Moquist och Eva Aggeklint debuterar med en bok om sorgbearbetning – Sorg: om förlust och läkning vid förändringar i livet.

Marie Granberg Moquist och Eva Aggeklint har skrivit Sorg: om förlust och läkning vid förändringar i livet. Foto: Vilma Moquist.

Vi hade båda skrivit i flera år ovetandes om varandra. Om våra vägar genom förluster och förändringar i livet. Vi möttes under pandemin och valde att bejaka nyfikenheten och ge liv åt drömmen att skriva en bok i ämnet. Kanske har boken om sorg rent av valt ut oss som sina författare?

Marie: Ända sedan barnsben har skrivandet varit en kanal för mig att sätta ord på mina känslor. Om livets varande i varje nu. Om glädje och sorg. Om både och. Jag älskar det autentiska mötet med människor, livsberättelser, och att bidra till förändring och förbättring. Att vara handledare i sorgbearbetning är en del av mitt jobb och jag fascineras av människors olika sätt att hitta sin väg genom svåra händelser i livet. Sorg som är en del av allas våra liv och som också ligger nära både kärlek och glädje.

Eva: Jag har alltid tyckt om att skriva, läsa och att lyssna på andra människors berättelser. Som person är jag nyfiken och lyhörd och tycker om att gräva fram skärvor ur historien som inte är så vackra och kanske lite mer okända. Min barndom är mitt avstamp när det gäller texter av mer personlig karaktär. Den ligger både nära och långt bort. Nu känns det pirrigt och spännande att släppa den här boken om sorg som vi båda lagt ner våra själar i. Hoppas att den kommer att skänka stor glädje.

Sorg : om förlust och läkning vid förändringar i livet

Sorg : om förlust och läkning vid förändringar i livet

»Att sörja är en väg till läkning, glädje och frihet även om det inte känns så när vi är mitt i det mörkaste mörka.«
Marie och Eva

Sorgen är ingen annans, den är unik för varje person. Samtidigt är den universell och allmängiltig. Vi kan känna igen oss i varandra.
Det här är en bok om sorgens många ansikten. Läs mer »

Åsa Källén-Lindh debuterar med romanen Dottern.

Åsa Källén-Lindh släpper romanen Dottern. Foto: Lena Nilsson

För ett antal år sedan började en tanke att ansätta mig. Du ska skriva en bok, viskade den i mitt öra. Jag skrattade. Skulle jag skriva en bok, jag som varken hade en historia att berätta eller närde någon hemlig dröm om att bli författare.

Efter en tid gav jag dock efter och började på en skrivarkurs. Fast jag alltid har skrivit mycket, både privat och i arbetet, kände jag mig emellanåt som en tre-åring på en vuxencykel. Men berättelsen tog fart och karaktärerna presenterade sig, en efter en. Så småningom var manuset färdigt och jag skickade in det till olika förlag. Från Bonniers fick jag ett fint lektörsutlåtande men det räckte inte hela vägen. Så jag fortsatte att skriva, och skriva om, skriva om, skriva om. Jag ville hitta mitt språk, min röst.

Emellanåt tappade jag sugen. Sista gången det hände låg manuset i byrålådan i tre år. Men så en dag hörde min man en intervju på radio. En förläggare beklagade sig över bristen på genomarbetade manus. Du har ju ett, sa maken, skicka in det!  

Dottern

Dottern

Lena har i hela sitt liv kämpat för att upprätthålla skenet av att allting är som det ska. Att hon är som hon ska. Men alkoholen, lögnerna, och ett tungt moln som hängt över henne sedan barndomen för henne allt närmare avgrunden.
Dottern är en berättelse om svartaste förtvivlan, självbedrägeri och sönderfall. Men också om kamp och kärlek. Läs mer »

Jennie Nilsson debuterar med Under huden blöder jag

Författaren Jennie Nilsson släpper boken Under huden blöder jag

När jag fick diagnosen Emotionellt instabilt personlighetssyndrom så gick jag till biblioteket. Jag ville hitta en bok skriven av någon med samma diagnos, någon som jag kunde spegla mig i. Istället fick jag tag i en bok där det stod något i stil med att man bör fundera både en och två gånger innan man inleder en relation med någon som har EIPS. 

Jag gick hem och tänkte att kanske stämmer det. Kanske är jag en hemsk människa. Jag har alltid haft lätt för självkritik… Nu i efterhand känns det nästan som självömkan. 

Jag visste ju egentligen att jag är mycket mer än så. Mer än en diagnos. Jag är förälder och partner, jag är kreativ och älskar att vara i skogen. Jag känner saker snabbt och intensivt, även det som inte sägs rakt ut och jag berörs starkt av det som händer omkring mig. 

Efter några månader tog jag mig upp ur mitt hål av självkritik och självömkan och började skriva. Resultatet är min debutroman.

Under huden blöder jag

Under huden blöder jag

  • Förlag: Vulkan
  • Utgiven: 2024-10-10

<em>Ibland ser min dotter på mig på samma sätt som jag såg på min mamma.</em>
<em>”Behöver du vila?” säger hon med allvarlig blick och huvudet på sned.
</em><em>Det trycker över bröstet. Hur ska jag kunna ge henne allt när det inte finns något inuti mig? Hon måste ju se det. Att det ekar tomt där inne. Läs mer »


Linnea Jämtner debuterar med spänningsromanen Makt

Författaren Linnea Jämtner debuterar med spänningsromanen "Makt". Foto: Michael Jämtner

Jag ville skriva om vad som händer när vi tappar kontrollen över våra egna liv, och hur makt – eller bristen på makt – kan påverka oss. Du kan styra över mycket i ditt liv, men det finns saker du står helt maktlös inför.

Jag heter Linnea Jämtner, är uppvuxen i Åby utanför Norrköping och arbetar som projektledare på Polismyndighetens IT-avdelning där jag leder utveckling och förvaltning av internationella och nationella system.

När jag inte skriver (eller är på jobbet), älskar jag att idrotta. Jag är instruktör på Friskis och Svettis, bestiger gärna berg eller springer olika typer av lopp, gärna i kombination med att upptäcka extraordinära platser i världens alla hörn tillsammans med min familj. Mitt stora intresse för idrott och utmaningar, gör att jag förstår innebörden av att hårt arbete ger resultat. Hårt arbete och envishet.

Det finns både små och stora berg att bestiga – varje dag.

Makt

Makt

Snökanonerna gick för fullt, dag som natt, och kylan höll i sig. Det var Alla helgons morgon och Yxbacken stod inför säsongspremiär när en av Norrköpings högst uppsatta politiker hittades korsfäst i ankarliften. Vem ville honom något illa?

Specialutredare Ellie Sparre är hemma på besök när en före detta kollega påstås ha tagit sitt liv. Läs mer »

Mattias Viklund debuterar med boken “Men stjärnorna lyser vidare”

Mattias Viklund släpper "Men stjärnorna lyser vidare"

Jag var nog 15–16 när jag för första gången hörde talas om min pappas farfar. Att han var okänd och att det inte fanns några som helst spår av honom. I den åldern finns det annat som är mer intressant, så jag ryckte nog mest på axlarna och gick vidare med mitt liv.

Skrivandet har sedan utgjort en stor del av mitt liv. Att skriva – och läsa – avhandlingar, vetenskapliga artiklar, myndighetsrapporter, utredningar och analyser av allehanda slag, det är vad jag har gjort i 25 år och fortfarande ägnar dagarna åt. Att skriva skönlitterärt har varit en tanke som först på senare år har slagit rot och så sakteliga har vuxit sig starkare.

Idéer har förvisso inte saknats, men de har varit flyktigare än solsken i november. Men så blev jag intresserad av släktforskning. Jag hade ju ett mysterium – den fortfarande okände fadern. Mannen som dök upp i Norrlands inland, just när första världskrigets elände ersattes av spanska sjukans plågor, och sedan försvann igen.

Intresset blev till en bok, som jag skrivit tillsammans med min far. När jag berättar om släktmysteriet för min tonårige son reagerar han på ungefär samma sätt som jag gjorde; han ler lite överseende och fortsätter med sitt liv.

Men stjärnorna lyser vidare

Men stjärnorna lyser vidare

När bröderna Thor och Varg år 865 kliver i land på de brittiska öarna, för att hämnas den store krigaren Ragnar Lodbrok, vet de förstås inget om hur deras val kommer att påverka historien. Men de ska lämna spår efter sig. Läs mer »