Refugier

»Jag börjar skriva det här för att försöka slita mig loss ur vissa tröttkörda spår, kränga mig ur höljen som är så gamla att jag knappt känner dem längre – de är tunnslitna men ändå i vägen. Komma loss och kanske finna nya fästen. Låta mig fastna.«<br><br><br> I marginalen till sitt diktande för Erik Bergqvist under drygt tre år anteckningar om naturen och filosofin, litteratur och hälsa, resor, musik, samtid och minnen.<br><br>Två teman löper parallellt och korsar varandra genom dessa ömsom allvarsamma, ömsom mer sorglösa, korta texter: poesins legitimitet och kärlekens verkningar.