Haiku i antropocen
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Insidan Förlag |
| Genre | Lyrik |
| Format | Inbunden |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 96 |
| Vikt | 265 gr |
| Utgiven | 2022-01-10 |
| SAB | Hc.03 |
| ISBN | 9789198373356 |
Haiku i antropocen
I människans epok antropocen är vi många som oroas över klimatförändringarna. Anna Gerge (text) och Martin Kull (foto) speglar en samtid där vår mätbara påverkan på planeten är påtaglig. Utan pekpinnar visar boken på situationens allvar och tillvarons skörhet.
Anna Gerge, biolog och psykoterapeut, skriver: ”sommaren 2021, mitt i skönheten, är jag oroad – nära vår sårbarhet. Jag vill ge det form – vill dela med andra att nuet skrämmer – och att vi ännu har en smal glipa …”. Hon sammanfattar sin känsla i haikudikter. Dikter som i boken reflekteras i Martin Kulls bilder.
Martin har med sin gamla Hasselbladskamera fotograferat människans spår och avtryck i sitt närområde. Samtidigt har han bjudit in subjektet (naturen) i det kreativa arbetet genom att återföra negativen till den plats där de togs. Där har naturen fått möjlighet att sätta sitt fysiska avtryck på bilden.
Boken är en hyllningssång till livet, i en vemodig ton, då det kan kännas som att inte tillräckligt många gör något och att det vi själva gör är så litet.
I människans epok antropocen är vi många som oroas över klimatförändringarna. Anna Gerge (text) och Martin Kull (foto) speglar en samtid där vår mätbara påverkan på planeten är påtaglig. Utan pekpinnar visar boken på situationens allvar och tillvarons skörhet.
Anna Gerge, biolog och psykoterapeut, skriver: ”sommaren 2021, mitt i skönheten, är jag oroad – nära vår sårbarhet. Jag vill ge det form – vill dela med andra att nuet skrämmer – och att vi ännu har en smal glipa …”. Hon sammanfattar sin känsla i haikudikter. Dikter som i boken reflekteras i Martin Kulls bilder.
Martin har med sin gamla Hasselbladskamera fotograferat människans spår och avtryck i sitt närområde. Samtidigt har han bjudit in subjektet (naturen) i det kreativa arbetet genom att återföra negativen till den plats där de togs. Där har naturen fått möjlighet att sätta sitt fysiska avtryck på bilden.
Boken är en hyllningssång till livet, i en vemodig ton, då det kan kännas som att inte tillräckligt många gör något och att det vi själva gör är så litet.
