Tullingebergsvägen 15 : det som icke blev

Tullingebergsvägen 15
Det som icke blev
1961 - 1970
Årtiondet för P-piller, Högertrafik och Du-reform

Scen 1:
– Så fröken Berggren funderar på att läsa till ingenjör? Rektorn betraktade sin presumtiva elev över glasögonbågarna. Så som medelålders män vanligen gjorde, innan de skaffade glasögon för långseende med läsruta i nederkanten.
– Inte bara funderar, utan tänker bli.
– Bara tre procent av eleverna är flickor, fortsatte rektorn. Och de läser nästan uteslutande kemi. Strängt taget nästan bara kemi. Men fröken Berggren har tänkt läsa maskinlinjen har jag förstått?
Marion nickade och rektorn räckte över en inträdesansökan.
– Vi kallar till inträdesprov i höst. Men fröken Berggren ska veta att det är en hård utbildning att läsa på kvällstid vid sidan av ett förvärvsarbete.
Marion nickade åter. Tio klasser på fem år. På dagarna arbetade hon 45 timmars arbetsvecka på LM Ericssons stora ritkontor vid Telefonplan.

Scen 2:
Det var lördag och de satt på ett fik vid torget i Södertälje. Gula fernissade bord med en liten rutig bordsduk. Fönsterbord. Den rutiga duken andades vår, den nybakade kakan andades vår, takdroppet utanför fönstret andades vår. Allting andades vår. Innanför fönsterglaset kändes det verkligen vår. Det var vår! Och det var sex dagar över tiden! Marion hade just sänt in ett graviditetsprov till RFSU. Jodå, hon visste mycket väl att det skulle vara tio dagar, men förra gången hade provet faktiskt visat svagt positivt redan vid ”ingen” dag. För kvällen hade de biljetter till teatern och Porgy and Bess.

Boken är anmäld till Augustpriset 2019