”Nej, jag är inte rädd för att dö.”

Det är den 23 juni 2006 i Somalias huvudstad Mogadishu. Martin Adler rör sig bland människorna på den stora politiska demonstrationen. Han är nöjd. Äntligen får han bilderna som behövs för att ta hem storyn. Då faller skottet. Martin skjuts i ryggen från nära håll, faller över sin kamera ned i den heta sanden – och dör. Han blir ett av journalistikens många offer. Martin Adler var pojken med höga betyg och många talanger som i tonåren drev sig själv till de yttersta gränserna. Men den energi som då var destruktiv och livshotande styrde han till ett yrkesliv som prisbelönt frilansjournalist och filmare. Författaren och journalisten Ann-Christine Kihl tar läsaren med på ­Martin Adlers fängslande och farliga reportageresor. Här finns ögon­vittnes­skild­ringar från kolleger som mötte honom på fältet; Staffan Heimerson, Rolf Porseryd, Bosse Lidén, Åsne Seierstad och andra. Journalisten Flemming Weiss Andersen som stod en armslängd från Martin när han sköts ska aldrig glömma mordet. Det här är också berättelsen om en make och pappa som inte kom hem, som sannolikt insåg att jobbet kunde kosta honom livet. Fem år före sin död överlevde han ett ödesdigert överfall under en reportageresa. Hustrun ställde en rak fråga och han gav ett allvarligt svar: ”Nej, Katarina, jag är inte rädd för att dö.”