Narrens testamente

”Jag vet inte om det ska skrattas eller gråtas över situationen. Jag hör inre dialoger med kakelugnar, gipsclowner, mitt deklamerande och fan vet vad. Kommer dessa galenskaper att eskalera eller retirera är den stora frågan, ett vara eller icke vara på stormen? Var kommer allt elände ifrån som drabbar kraniet så ofrånkomligt? Kan det vara som så att allt ifrågasättande av inget nämnt, inget glömt, inte får plats inom mig längre utan måste ut och lufta sig? En normal varelse maskerar sig och blir inte avslöjad, men ADHD har tydligen så mycket skåpmat i skafferiet att det inte går att dölja. ” Roland Janson, i boken med det självpåtagna namnet ADHD, är tillbaka med en hejdundrande satir över samhället idag. I samtal med den annorstädes närvarande Narren skärskådar han både stort och smått på det sätt enbart Roland Janson kan. Som grädde på det litterära moset har han bifogat sin dramatisering av Jack Londons klassiker ”Järnhälen.” ”Var god skölj!”, som Roland brukar säga