Predikstolar och altaruppsatser i Hallands kyrkor

en tredje boken om Hallands kyrkliga inventarier är nu klar. Det har varit mycket intressant att få skriva om den tid som kom efter medeltiden. Den ligger något närmare oss och berör såväl vetenskapliga som geografiska förändringar, men framför allt om en enskild människans kamp med Gud. Jag tänker på Martin Luther. Reformationens födelsestund var när Luther förberedde en föreläsning om Romarbrevet. Där stod ”den rättfärdige skall leva genom tron”. Rom 1:17. Efter alla år av grubblanden och depressioner, insåg han att Gud helt enkelt skänker oss rättfärdigheten av nåd, vi får den genom tro. Den kunde inte köpas eller säljas den kom genom att man förtröstade på Gud. Den teologiska världsbilden förändrades. Sverige och Danmark blev inspirerade av Martin Luther med trosfränder, bröt med påvekyrkan och anslöts till den evanglisk-lutherska kyrkan. Tron och Skriften var reformationens hörnstolpar. Man kan bara förstå Skriften genom övningar i tron. Genom reformationen anpassades kyrkorummet. Predikan varade en timme, kyrkan utrustades med bänkar och predikstolen ställdes där den fick plats. Den var hög och ovanför den sattes ett ljudtak för att förstärka prästens röst. Predikstolens korg fick målningar eller skulpturer med Kristus och de fyra evangelisterna, under ljudtaket svävade den helige Ande i form av en duva. Friserna på predikstolen fick texter ur Bibeln i gyllene bokstäver mot en mörk bakgrund. Altaruppsatsen byggdes upp i två eller tre våningar med krön, försågs med givna motiv; Nattvarden nederst, Korsfästelsen ovanför, och överst Uppståndelsen. Friserna försågs även här med texter ur Bibeln. Helgonbilderna togs bort, församlingen tyckte mycket om sina träskulpturer och gömde dem. Från början var de nya inventarierna enkla, men med tiden blev de försedda med vackra målningar, rik ornamentik och skulpturer i härliga färger. Under 1800-talet skulle kyrkan ha en vit interiör. Duktiga hantverkare gjorde flera påmålningar för att inte originalmålningarna fick synas. Hundra år senare ville församlingsborna ta bort den vita färgen och få fram de vackra originalfärgerna. Med ett otroligt stort tålamod lyckades konservatorer få fram de gamla färgerna igen. Konservator Erik Sköld hörde till dem, i många kyrkor har han räddat tillbaka färgerna. Konstnärerna och snidarna på 1500- och 1600-talet hade stor fantasi och personlig stil. Därför finns det inte två kyrkor med utsmyckningar som liknar varandra. Min tredje och sista bok om kyrkliga inventarier är färdig, hoppas att Du som läser den kan ha glädje av den och njuta av de vackra bilderna.