Med brödet under bröstet : Mellan Stalin och Hitler : Flykten från Dnepropetrovsk till Trelleborg
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Rikard Lehmann Publishing |
| Genre | Memoarer och biografier |
| Format | Inbunden |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 232 |
| Vikt | 300 gr |
| Utgiven | 2013-11-01 |
| SAB | Lz Lindgren, Anna |
| ISBN | 9789198120301 |
Från Dneprepotrovsk till Trelleborg – en dokumentärroman.
En liten vanlig familj från en tysk koloni i Ukraina flyr 1942 till fots undan ryssarna. De kommer till Lodz, fortsätter utmärglade flykten mot Tyskland.
Anna skriver: 1945 närmade vi oss Frankfurt an der Oder. Flygalarm, bombanfall, militärer och flyktingar med kärror var runt om oss, nu var det bråttom att komma över Oden. Vi så när bron sprängdes och de som inte hunnit över följde med ned i djupet i ett dånande gnistregn. Ryska armén var bakom oss, skynda skrev alla. Jag orkade inte längre gå, och min Mamma blev desperat, hon lyfte upp mig och satte mig i hörnet på en vagn strax framför oss, och jag skrek att jag inte ville, jag sparkade, mina ben fick inte plats på vagnen, de hängde ned, men Mamma sa att jag ser dig hela tiden. Det dröjde bara några minuter, och vi var ifrån varandra. Jag var åtta år, hade aldrig gått i skolan, kunde inte läsa eller skriva. Mamma och mina systrar hamnade i Västtyskland och jag som ensam, oälskad och oönskad i Östtyskland.
Efter de dramatiska krigsåren kom Anna Lindgren till Simrishamn och Trelleborg. Hon lärde sig svenska, bildade familj, drev restauranger och var egenföretagare.
Tillsammans med Madeleine Brandin har Anna skrivit ett skakande dokument om en sida av världskriget vi sällan hör.
En liten vanlig familj från en tysk koloni i Ukraina flyr 1942 till fots undan ryssarna. De kommer till Lodz, fortsätter utmärglade flykten mot Tyskland.
Anna skriver: 1945 närmade vi oss Frankfurt an der Oder. Flygalarm, bombanfall, militärer och flyktingar med kärror var runt om oss, nu var det bråttom att komma över Oden. Vi så när bron sprängdes och de som inte hunnit över följde med ned i djupet i ett dånande gnistregn. Ryska armén var bakom oss, skynda skrev alla. Jag orkade inte längre gå, och min Mamma blev desperat, hon lyfte upp mig och satte mig i hörnet på en vagn strax framför oss, och jag skrek att jag inte ville, jag sparkade, mina ben fick inte plats på vagnen, de hängde ned, men Mamma sa att jag ser dig hela tiden. Det dröjde bara några minuter, och vi var ifrån varandra. Jag var åtta år, hade aldrig gått i skolan, kunde inte läsa eller skriva. Mamma och mina systrar hamnade i Västtyskland och jag som ensam, oälskad och oönskad i Östtyskland.
Efter de dramatiska krigsåren kom Anna Lindgren till Simrishamn och Trelleborg. Hon lärde sig svenska, bildade familj, drev restauranger och var egenföretagare.
Tillsammans med Madeleine Brandin har Anna skrivit ett skakande dokument om en sida av världskriget vi sällan hör.
