Strandbarnet

"Smedbergs poesi är tät som alltid, och lekfull på ett sätt som Saga säkert kommer att uppskatta vad det lider. /---/ morfar måste få skriva sin morfarsbok som han vill. Med pregnans formulerar han den livsattityd som strandbarnet vid egeiska havet och värmländska Salungen bekanta regioner för varje Smedbergläsare sätter fart på morfar poeten. En sådan nystart får livsandar att vakna, även om dödens fons inte låter sig trollas bort, men den häpna glädjen finns där, och oftare än vanligt hos Smedberg; dikterna nynnar och småsjunger medan `Salungen sorlar / byter sitt vatten / låtsas om inget`". (Tom Hedlund i Svenska Dagbladet) "...hos Smedberg har språket en livlig spänst. Ganska munter är hans nya diktsamling Strandbarnet, tillägnad barnbarnet Saga. Här träder han in som morfar, en återfödelse till nytt liv. Lite eländigt är det först, också det skildrat med spänst, om än kroppen föredrar skritt i vadderad kostym framför full karriär, som han uttrycker det. Han är hemförlovad med mössan i hand (som efter en sjukdom), seniordansen gav inget, kroppen är strakbent, Melankolia råder och kanske värst av allt: den stora Sången har gått iland/ torkar spricker upp blåser bort som damm. Allt skildrat med stor uppfinningsrikedom. /---/ Den stora sången har gått i land visserligen. De nya dikterna är mer avskalade än förra bokens mångstämmiga sånger från Mangskog och motivet är avsmalnat. Men i detta mindre finns hela tiden öppningar till den stora traditionen av litteratur och konst, som sipprar in och bevattnar." (Carl-Magnus Hedefalk i Värmlands Folkblad) "Sven Smedberg har skrivit en samling, vars mörka botten hela tiden kantrar upp i ljus, en liten nätt bok att bära som en lampa medan februarimörkret tätnar omkring oss." (Kristian Lundberg i Helsingborgs Dagblad) "Med visst fog kan man säga att Strandbarnet visar en ledigare och samtidigt mer överrumplad Smedberg, men stilen känner man igen: blandningen av något arkaiskt, akademiskt och värmländskt en sorts Mangskogsbarock, på en gång sirligt och yvigt." (Erik Bergqvist i NWT) I diktsamlingen Strandbarnet kokar Sven Smedberg ner sin lyriska utsaga till korta och få rader. Motivet är åldrandet, men i en förhoppningsfull tonart. Huvudpersoner är barnbarnet Saga och hennes morfar.