Upploppsfaran. Brand 3(2013)

Efter varje upplopp kommer samma debatt. Det är den försvagade familjestrukturen och bristen på moral, ropar kristdemokraterna. Det är de kriminellas fel, bura in dem, säger högern. Det är arbetslöshetens fel, säger vänstern. Nej, det är LO:s fel som hindrar lönedumpning, svarar Timbrohögern, annars hade alla företag velat använda sig av förorten som en låglönefabrik. Förortsbränderna är beviset på det mångkulturella samhällets kollaps, gnäller Sverigedemokraterna på sina hatforum. Hårdare tag! Lägre löner! Mer polispatruller! Riv miljonprogrammen! Hårdare arbetsmarknadsåtgärder! När förorten brinner bekänner alla politiska strömningar färg. Det framstår som det aldrig skett förut, en blixt från klar himmel. Hur kunde detta inträffa? Vi lever i upploppens tid. Trots att upplopp nu sker titt som tätt över hela världen finns det ingen folkrörelse som skulle ta dem i försvar. Det finns knappt någon vänster som vill förstå dem, möjligen förklara dem och helst bara fördöma dem. ”Ni förstör ju bara för er själva, ni får ju bara folk emot er”. Upploppen ställer inga krav, de slår urskiljningslöst. Ändå har upploppen haft förvånansvärd effekt, som få andra kampmetoder. Plötsligt finns det pengar att ta av och satsningar att skjuta till. Fritidsgårdar öppnas, skolorna får mer resurser, husen rustas upp, prishöjningar stoppas – allt för att den sociala freden ska återkomma och störningsmomentet försvinna. Upploppsfaran – ett specialnummer av den anrika tidskriften Brand som ges ut i samarbete med förlaget Pluribus – samlar en rad analyser av historiska upplopp, från brödupproren till förortskravallerna. Det gemensamma för dessa texter är att de är skrivna utifrån en radikal vänsterposition, i ett försök att förstå upploppen inifrån, följa vad som kommer till uttryck i dem – utan att fördöma. Texterna granskar upploppens relation till det samhälle vi lever i. Till kapitalismens överflöd, allt dyrare levnadskostnader, klassklyftor och nya klassammansättningar, stadsomvandlingar och förorternas utsatthet, mångkulturella uppdelningar och gemenskaper i revolten som går bortom rasistiska hierarkier. Och trots att de kommer från olika platser, olika tider, är det slående hur lika varann texterna är. Hur aktuella de är. Diskussionen direkt talar till vår tid. Upploppens tid är nu, men de har alltid varit aktuella, alltid varit de fattiga klassernas svar på hårdnande livsvillkor. Låt oss lyssna på dem, så kan vi se med nya ögon på våra förortsbränder. Och glöm inte: under alla revolutioner har det funnits de som sagt: visst borde samhället förändras - men måste ni göra så här?