Alexander Wolfs vålnad
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Akvilon |
| Genre | Utländska berättare |
| Format | Inbunden |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 120 |
| Vikt | 289 gr |
| Utgiven | 2009-11-10 |
| SAB | Hce |
| ISBN | 9789197740531 |
Under det ryska inbördeskrigets blodiga slutstrider möts två män, en sextonårig vitgardist och en äventyrare och revolutionär anarkist. Av rädsla och för att försvara sitt eget liv skjuter den unga vitgardisten sin motståndare, själ hans vita häst och flyr. Några dagar senare säljer han hästen, kastar sin revolver och seglar till Europa.
Många år senare, i Paris, läser han av en slump en bok av en engelsk författare som skildrar mordet som har plågat honom hela livet. Hans motståndare i det förflutna inte är död, är författare och bor i London. Därmed börjar en lång undersökning och en fascinerande resa i många aspekterav det mänskliga psyket.
Romanen Alexander Wolfs vålnad utkom 1947 i New York. Denna utgåva ger oss tillfälle att för första gången på svenska möta språkkonstnären Gajto Gazdanov.
UTDRAG
Av alla mina minnen, av den oändliga mängd sinnesintryck mitt liv innehållit, var hågkomsten av det enda mord jag begått det tyngsta att bära. Alltsedan den stund det inträffade har det inte gått en dag utan att jag känt bedrövelse. Något straff har aldrig hotat då det skedde under mycket speciella omständigheter och det var uppenbart att jag inte hade kunnat handla annorlunda. Dessutom var jag ensam om att veta vad som ägt rum. Det var en av inbördeskrigets oräkneliga tilldragelser; i ljuset av krigets allmänna händelseförlopp kunde det framstå som en obetydlig detalj, särskilt som bara två personer berördes av dess utgång under de få minuter och sekunder som föregick episoden jag själv och en människa jag inte kände. Efteråt var jag ensam kvar. Ingen annan hade närvarit.
Gajto Gazdanov, rysk författare av ossetisk härkomst, föddes i S:t Petersburg 1903 och växte upp i Ryssland och Ukraina. 1919, vid sexton års ålder, anslöt han sig till den Vita armen som kämpade mot bolsjevikerna under det ryska inbördeskriget. Året därpå flydde han med resterna av den besegrade armen från Ryssland till Konstantinopel.
1923 kom han till Paris, där han en tid levde som uteliggare, arbetade i hamnen och vid bilfabriken Citroëns löpande band. Sedan följde studier vid Sorbonne då han började skriva på allvar. Från slutet av 1920-talet deltog han aktivt i det rika kulturlivet i Paris. Hans noveller och romaner publicerades regelbundet i de bästa exilryska litterära tidskrifterna.
Under andra världskriget gick han med i den franska motståndsrörelsen. Mellan 1953 och fram till sin död 1971 arbetade han som journalist och redaktör för Radio Liberty och fortsatte att skriva. Sammanlagt skrev han nio romaner och ett flertal noveller. Gajto Gazdanovs verk publicerades i hemlandet först efter Sovjetunionens fall.
Många år senare, i Paris, läser han av en slump en bok av en engelsk författare som skildrar mordet som har plågat honom hela livet. Hans motståndare i det förflutna inte är död, är författare och bor i London. Därmed börjar en lång undersökning och en fascinerande resa i många aspekterav det mänskliga psyket.
Romanen Alexander Wolfs vålnad utkom 1947 i New York. Denna utgåva ger oss tillfälle att för första gången på svenska möta språkkonstnären Gajto Gazdanov.
UTDRAG
Av alla mina minnen, av den oändliga mängd sinnesintryck mitt liv innehållit, var hågkomsten av det enda mord jag begått det tyngsta att bära. Alltsedan den stund det inträffade har det inte gått en dag utan att jag känt bedrövelse. Något straff har aldrig hotat då det skedde under mycket speciella omständigheter och det var uppenbart att jag inte hade kunnat handla annorlunda. Dessutom var jag ensam om att veta vad som ägt rum. Det var en av inbördeskrigets oräkneliga tilldragelser; i ljuset av krigets allmänna händelseförlopp kunde det framstå som en obetydlig detalj, särskilt som bara två personer berördes av dess utgång under de få minuter och sekunder som föregick episoden jag själv och en människa jag inte kände. Efteråt var jag ensam kvar. Ingen annan hade närvarit.
Gajto Gazdanov, rysk författare av ossetisk härkomst, föddes i S:t Petersburg 1903 och växte upp i Ryssland och Ukraina. 1919, vid sexton års ålder, anslöt han sig till den Vita armen som kämpade mot bolsjevikerna under det ryska inbördeskriget. Året därpå flydde han med resterna av den besegrade armen från Ryssland till Konstantinopel.
1923 kom han till Paris, där han en tid levde som uteliggare, arbetade i hamnen och vid bilfabriken Citroëns löpande band. Sedan följde studier vid Sorbonne då han började skriva på allvar. Från slutet av 1920-talet deltog han aktivt i det rika kulturlivet i Paris. Hans noveller och romaner publicerades regelbundet i de bästa exilryska litterära tidskrifterna.
Under andra världskriget gick han med i den franska motståndsrörelsen. Mellan 1953 och fram till sin död 1971 arbetade han som journalist och redaktör för Radio Liberty och fortsatte att skriva. Sammanlagt skrev han nio romaner och ett flertal noveller. Gajto Gazdanovs verk publicerades i hemlandet först efter Sovjetunionens fall.
