Den gröna potatisen

"Jag urskiljer några mörka gestalter som böjer sig över mig och håller mig i ett fast grepp. Jag kan inte röra armarna, sitter som i ett skruvstäd, utlämnad åt övermakten vars brutala pedagogik får mig att sparka och skrika tills jag tappar andan och motståndslöst låter mig penetreras av den svarta slangen." "En värld låg öppen för mig, skulle jag vända mig om och se den i ögonen eller fortsätta att backa... jag andades in djupt, pep iväg något om "Geronimo!", snurrade runt, tog de första stapplande stegen och mötte mitt eget liv. Jag var fri. För första gången." "Jag hade smalnat av min yrkeskarriär ytterligare, från biblioteks- och kulturchef till orkesterchef och slutligen studiochef på en elektronmusikstudio – smalt, smalare, smalast. Det kändes bra. Den svarta slangen hade reducerats till en ofarlig svart sladd som gick att rycka ut ur väggen."