Fåglarna lärde oss ingenting

I Svenska Dagbladet 2/1 09 skriver Erik Bergqvist bl.a.: "Det är inte så att yttervärlden är entydig eller saknar betydelse, men dess största gåta är kanske dess enkelhet, dess tendens att härma sig själv. Framför allt strävar Gidlund efter "Ögats nakna sanning", en i möjligaste mån direkt relation mellan händelse och ord, utan vidhängande idéer om samhörighet och högre avsikter. Det som räknas är den där pausen, den spalt där människan vrider på huvudet och får syn på; den är stor nog." Fåglarna lärde oss ingenting är titeln på Krister Gidlunds femte diktsamling sedan debuten 1993. De gudlösa dikterna följer ett av den svenska lyrikens huvudspår, naturnära och lågstämd centrallyrik om att vandra sin motsägelsefulla tid på marken med fickorna fulla av himlar. Pressröster: "I vårt stressiga och medialiserade samhälle är det befriande att läsa Krister Gidlunds dikter där fokus ligger på tystnaden och stillheten. Han lyfter fram glömda och förlorade värden då han träder ut ur egocentriciteten och låter världen vila i sitt vara." (Bo Gustavsson i Upsala Nya Tidning) "När man inte står ut kan man läsa dikter av Krister Gidlund. Vilken fin titel hans nya bok har fått: Fåglarna lärde oss ingenting. /---/ Gunnar Björling finns där, som en följeslagare, en samtalspartner. En mycket fin dikt heter "Att", en annan "Den blåa dagen." "Dagen ser sig själv,/ser moln,/ett hönsnät,/en unggran i diket." Bättre har det inte sagts sen Stig Sjödins dagar." (Joar Tiberg i Aftonbladet) "En diger svalka möter oss i Gidlunds dikter, det är en sorgesång över hur själens känselspröt alltför sällan tillåts blomstra." (Anders Lagerquist i Dalarnas tidningar) "Det minimala har reducerats till 'intet'. Krister Gidlund skriver glest och vackert." (C M Hedefalk i Värmlands Folkblad) "Att läsa Gidlund är att ställas frågande inför livet." (Fredrik Wolf i BTJ-häfte 08120390) "Gidlund återkommer till ungefär samma ord, men han grupperar om dem med stor varsamhet; dikterna liksom vrider sig fram och skiftar då färg, ungefär som glasbitarna i ett kalejdoskop. Det blir kanske inga överjordiskt skimrande mönster, men lyriskt egensinniga." (Erik Bergqvist i Svenska Dagbladet 2/1 2009) "I Krister Gidlunds nya bok slingrar sig ett stillsamt vardagligt naturlandskap upp ur boksidorna. med lugn förundran. Genom språkligt mycket fint laborerade dikter tecknas mörka augustikvällar och regnvått grus, unggranar och ärlor på nocken." (Hanna Nordenhök i Helsingborgs Daglbad) "Han lovsjunger det lilla och lågmäldas lov. Till synes anspråkslösa formuleringar tydliggör det storslagna i sådant som gräs och fjäril, luft och ljus." (C M Hedefalk i Värmlands Folkblad) "De två första avdelningarna i Fåglarna lärde oss ingenting är något av det bästa jag har läst på länge inom svensk samtidspoesi." /---/ "Inget händer, samtidigt ryms allt. Dikterna bebos av en haikuaktig zenkänsla - de får mig att se det redan sedda på ett nytt sätt, och fungerar därför som utmärkta ögon- och sinneöppnare." (Bill larsson på www.dikt360.se)