Möte med mig själv

Förutom att vara en självbiografisk utvecklingsroman förmedlar Lars-Olof Franzéns berättelse en barndoms alla upptäckter och äventyr, bilder från Sverige under efterkrigstiden och inte minst staden Göteborg sedd genom livsbejakelsens nyputsade lins. Möte med mig själv är en spegelroman där den åldrade mannen återser sig själv som liten pojke, som yngling på väg ut ur hemmets hägn och in i förälskelsens frihet, en ung man som också hänförs av litteraturens och jazzens dragningskraft. Lars-Olof Franzén har en femtioårig verksamhet som kritiker och introduktör bakom sig, av till en början nordisk och med tiden en global litteratur. Han har tidigare publicerat två essäböcker och sex romaner. Recensioner: "Boken är uppfordrande i det att den äldre läsaren börjar fundera på sin egen uppväxt och vuxenblivande och det är inte dumt." (Per Runesson i Dala-Demokraten, 9/10 2007 Möte med mig själv är en öppen och sympatisk skildring av en ung människas utveckling. Både som privatperson och kritiker har Lars-Olof Franzén vägletts av en stark livslust och en vägran att underkasta sig trygghetens byråkrati. Samma lustfyllda livsbejakelse präglar hans minnen." ÅKE LEIJONHUFVUD författare och kritiker Sydsvenskan 25 april 2007 Lars-Olof Franzéns självbiografiska roman är bräddfull med utgångspunkter. Mest intressant är den i skildringen av prästsonens möte med jazzen. Det är också vid denna fortfarande glödande utgångspunkt som den äldre, ofta förbryllade berättaren kan möta sitt förbryllande ungdomsjag. [---] Det är som nästan gammaldags, och därför ovanlig bildningsroman som Möte med mig själv fascinerar. Carl Erland Andersson i Göteborgs-Posten Lars-Olof Franzén skriver med en distinkt och glasklar stil. Hans självrannsakan är ärlig, ibland hänsynslös. Det är också där som Möte med mig själv har sin styrka. Crister Enander i Helsingborgs Dagblad Franzén gestaltar vad det innebär att vara människa och lita på sig själv, utan att ta till någon färdigkonstruerad världs- och människobild. Vi kan inte leva om våra liv, det förgångna är oåterkalleligt borta, men med fantasins hjälp kan envar kasta nytt ljus över sitt liv. Jonas Herrlin i Värmlands Folkblad Boken formulerar också en bekännelse till paradiset på jorden som de ögonblick livet rymmer av kärlek och skapande. [---] Självfallet kan man heller inte låta bli att beundra den sensualism i språket som sätter sin prägel på en hel del av det återgivna hos denne minneskonstnär och, om man så vill, svenske Proust för 2000-talet. Bo-Ingvar Kollberg i Upsala Nya Tidning Klippt ur Åke Leijonhufvuds recension i Sydsvenskan 25/5: "Lars-Olof Franzén var i flera decennier en av Dagens Nyheters ledande litteraturkritiker. Hans främsta kännetecken var en utpräglad intellektualism parad med en glad sensualism och en obändig nyfikenhet på livet. Samma egenskaper utmärker hans minnen Möte med mig själv med undertiteln självbiografisk roman... Bildningsroman kunde det också ha hetat. Prästsonen Franzén beskriver hur Dostojevskijs Bröderna Karamazov får honom att överge familjens fasta tro och kasta sig i armarna på en yrvaken och experimenterande livstro sådan den gestaltas i 40-talslitteraturen och jazzen. Franzén skriver med en snitsig fladdrighet som påminner om den beundrade Charlie Parkers abstrakta solon på altsaxen. Det händer att han svävar ut. Men han fångar också läsaren genom att spegla en svunnen tid. Inte många känner idag till de lantliga prästgårdarnas blandning av bildning, fromhet och hyckleri sedan de lagts ner i samma takt som kyrkorna och järnvägsstationerna.