Tuffe och Kajsa

Jag höll kattungen i famnen under den korta bilfärden hem men satte sedan in henne i transportburen och bar in den på golvet i vardagsrummet så att inte Tuffe skulle gå alltför vildsint fram vid deras första möte. Han satte sig vid buren och tittade ömsom på den och ömsom på oss, och undrade vad det nu var som hade släpats hem. Jag anser det vara ett av livets verkliga priviligeier och glädjeämnen att få leva med djur. De smugglar in kärlek i våra liv, förbi alla hämningar och barriärer, förbi de stränga vakter som är utplacerade i våra väsen. Katter är inte människor men de kan rädda oss från att bli alltöf mänskliga.