Jag är ingen häxa

"Nej, inte nu igen!" ropar Ramona förskräckt.
Theo vet precis vad som har fått henne att skrika: En ny tidsresa! Vart är de på väg?
I nästa stund står de framför ett brinnande bål med en flicka bunden högst upp. Utan att tveka reser de en stege mot bålet. Ramona kilar upp och tar loss flickan.
Människorna runtom står som förstenade och ser vad som händer. Men när Theo, Ramona och flickan springer därifrån börjar den vilda häxjakten. De har kommit till häxförföljelsens tid. Snart står de själva anklagade för att vara häxor. Därmed väntar samma öde dem, som flickan de tidigare räddat.

Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.

 

"Förflyttningar i tiden, historiska händelser och en hel del magi ingår i Kimselius bokidé. En idé som hon utan tvivel haft framgång med... De jag pratat med älskar Kimselius böcker, läser allt och vill ha mer. Utan tvivel det viktigaste för en författare!" BLT, kulturredaktör Jane Betts.

"En spännande bok för slukaråldern." BTJ, lektör Agneta Warheim.

"Tempot är högt och händelseförloppet är spännande på ett klart lockande sätt." BTJ, lektör Gunnar Åberg.

Jag sträckläste boken och än en gång har du lyckats fängsla mig som läsare med dina berättarkonster." Katarina Söderberg

"Spänning från sida till sida. En bladvändare värd att läsa. Nyttig också eftersom den tar oss tillbaka till häxornas tid. Superbra helt enkelt. Gillar Kims sätt att skriva!" Ciccigrip.blogg.se

"Att jag gillar Kimselius böcker så mycket beror på den perfekta blandngen mellan spännande berättelse och historisk fakta, som gör att man lär sig något nytt med varje bok man läser." Livet på Citronodlingen.

"Som Kimselius andra böcker är boken lärorik samtidigt som den är spännande." Kultureliten.

Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker.

UTDRAG UR JAG ÄR INGEN HÄXA:
Theo gjorde exakt som Anna och var väldigt noga med att befinna sig på samma plats som hon gjort, innan han tog första steget. Hans fot famlade i luften, han kände hur han blev våt när han satte ned den och drog förskräckt upp den igen. Nu hade han trampat fel i alla fall!
"Jag hittar inte stenen", sa han förskräckt. "Jag blev våt."
"Det blir du", sa Anna. "När jag sa att vi skulle komma torrskodda över mossen, menade jag inte bokstavligen. Stenarna döljs under vatten, mossa eller tuvor. Sätt bara dina fötter där jag har gått så går allt bra.!"
Innan Theo tog nästa steg var han mer vaksam. Först kände han med tåspetsarna att han hade fast botten att stå på. Därefter satte han ned hela foten. Han hade blicken riktad mot Anna och försökte memorera varje steg hon tog, samtidigt som han koncentrerade sig på sin egen förflyttning. Hon verkade flyta fram över mossvattnet. Det såg så enkelt ut.
Just för att hon verkade så självsäker och fann fotfäste så snabbt, blev han mycket förvånad när hon plötsligt tycktes vackla till framför honom. Ett rop undslapp henne innan hon föll i. Det gurglade till när mossen slöt sig runt henne.
Theo skulle precis ta ett steg till den sten Anna halkat av. Nu var han osäker på var den fanns. Han såg också hur hon sjönk mer och mer. Hon hade redan vatten upp till midjan. Theo förstod att det var bråttom. Han måste få tag i hennes hand och dra upp henne.
Mitt i all brådska tog han det ändå väldigt försiktigt, annars var det ju risk att han skulle sluta som Anna. Då hade de inte en chans. Vem skulle kunna rädda dem här ute i den ödsliga sumpmarken? Och vem skulle rädda Ramona och mor Anja?
Dimman började stiga upp ur vattnet och för en kort stund tyckte han sig skymta spöklika varelser som böljade fram och tillbaka i rytmisk dans, väntande på att snart få ännu ett offer i sin blöta grav.
Osäkert sträckte han sig ned mot Anna för att få tag om hennes hand. Det kunde ha gått bra om han hade haft fullständig balans innan han böjde sig fram, eller om hans ena fot inte befunnit sig i luften. Men som han nu stod...
Desperat sökte Theo efter fäste, men där fanns bara vatten. Äntligen kände han fast mark under foten och satte lättad ned den. Då hände samma sak som för Anna - han gled sakta nedför stenen och föll i samma vatten som hon redan låg i.
Nu var de räddningslöst förlorade!