Sigfrid Segerhuva

Den största motgång som drabbade mig under min författarväg , skrev Moberg 1922 när hans Sigfrid Segerhuva refuserades, den enda av hans romaner som inte blev bok. 1922 lyckades han få ut sin första roman, Prinsessan på Solklinten, på ett litet Göteborgsförlag. Samma väg blev det för några andra titlar tills han 1927 fick sitt genombrott på riksplanet med Raskens En soldatfamiljs historia (1927). 

Samma år som hans Prinsessan på Solklinten utgavs skrev han alltså den mer realistiska Sigfrid Segerhuva, som fått vänta i över 100 år på att bli publicerad, vilket sker nu. Men med viss modifikation, eftersom ett antal sidor är försvunna i originalmanuskriptet. Den handskrivna texten förvaras i Mobergsamlingen på Kungliga biblioteket. 

Moberg hade skickat in sitt manus 1922 i en stor pristävling, där bl.a. Selma Lagerlöf satt i juryn. Men det blev inget pris, inte ens ett omnämnande, bara ett returnerat manus utan kommentarer. I romanen bär hjälten Sigfrid Segerhuva åtskilliga drag av författaren själv. I sitt manus undersöker Moberg egentligen sig själv på ett realistiskt sätt. 

I denna bok granskar och analyserar Ola Holmgren även starka och svaga sidor i den unge Mobergs roman. 

Om författaren 

Ola Holmgren är litteraturvetare, professor, författare och ordförande i Vilhelm Moberg-sällskapet. Han har en lång rad böcker på meritlistan, alltifrån doktorsavhandlingen om Ivar Lo-Johansson till en volym om Bob Dylan, om Peter Weiss, om skådespelaren och regissören Keve Hjelm med flera.