Knopare. Svenska skorstensfejeriarbetareförbundets historia 1940-1980
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Hjalmarson & Högberg Bokförlag |
| Format | Inbunden |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 328 |
| Vikt | 737 gr |
| Utgiven | 2004-03-01 |
| ISBN | 9789189660489 |
Historien Knopare - Svenska Skorstensfejeriarbetareförbundets historia handlar om skorstensfejarnas vardag ur ett fackligt perspektiv. Ett ålderdomligt skråtänkande levde länge kvar hos både arbetsgivare och anställda. De centrala organisationerna stödde aldrig avtalsbrott, men fragment av ålderdomlig praxis avskaffades inte förrän några år innan förbundet anslöts till Kommunal.
Vid en extrakongress 1980 beslutade Svenska Skorstensfejareförbundet slutligen att ansluta sig till Svenska Kommunalarbetareförbundet.
Relationerna mellan de två centrala organisationerna - Svenska Skorstensfejeriarbetareförbundet och Sveriges Skorstensfejarmästares Riksförbund - har i stort handlat om makt. Syftet med det fackliga arbetet har varit att bjuda arbetsgivarna motstånd i deras ensidiga maktutövning. Ibland lyckades det genom skickligt förhandlingsarbete, ibland med arbetsgivarnas samtycke och ibland med lagstiftarnas stöd.
Stökiga löneförhandlingar var regel. Under mellankrigstiden låg sotarnas löner bland de högsta inom arbetarkollektivet, men halkade ner till en genomsnittlig industriarbetares lön efter andra världskriget. Medlemmarna kämpade för att återta sin förlorade position, men saknade stöd av LO. Dessutom motverkade LO:s och SAF:s samordnade förhandlingar sotarnas fackliga krav. 1977 blev motsättningarna så skarpa att de utlöste en långvarig konflikt med strejker och påföljande lockout på samtliga privata sotningsdistrikt.
Skorstensfejare har löpt stora risker att drabbas av olyckor och sjukdomar i sitt yrke. Särkilt har de visat överdödlighet i olika typer av cancer. Ett kapitel i boken handlar om arbetsmiljöfrågorna.
Vid en extrakongress 1980 beslutade Svenska Skorstensfejareförbundet slutligen att ansluta sig till Svenska Kommunalarbetareförbundet.
Relationerna mellan de två centrala organisationerna - Svenska Skorstensfejeriarbetareförbundet och Sveriges Skorstensfejarmästares Riksförbund - har i stort handlat om makt. Syftet med det fackliga arbetet har varit att bjuda arbetsgivarna motstånd i deras ensidiga maktutövning. Ibland lyckades det genom skickligt förhandlingsarbete, ibland med arbetsgivarnas samtycke och ibland med lagstiftarnas stöd.
Stökiga löneförhandlingar var regel. Under mellankrigstiden låg sotarnas löner bland de högsta inom arbetarkollektivet, men halkade ner till en genomsnittlig industriarbetares lön efter andra världskriget. Medlemmarna kämpade för att återta sin förlorade position, men saknade stöd av LO. Dessutom motverkade LO:s och SAF:s samordnade förhandlingar sotarnas fackliga krav. 1977 blev motsättningarna så skarpa att de utlöste en långvarig konflikt med strejker och påföljande lockout på samtliga privata sotningsdistrikt.
Skorstensfejare har löpt stora risker att drabbas av olyckor och sjukdomar i sitt yrke. Särkilt har de visat överdödlighet i olika typer av cancer. Ett kapitel i boken handlar om arbetsmiljöfrågorna.
