Suckar ur djupen

I syfte att bota enveten migrän och en plågsam magåkomma utvecklade Thomas De Quincey tidigt ett svårt opiumberoende. Paradisets portar slogs omedelbart upp på vid gavel, men han kom senare - under försöken att sluta - att störta ner i sin själs allra djupaste avgrunder. Under abstinensen vaknade mardrömmarna med sällsam kraft, något han intensivt och öppenhjärtigt redogör för i bland annat Suspiria de Profundis, uppföljaren till den beryktade En engelsk opieätares bekännelser. Här finns De Quinceys alla opietexter samlade, men även hans minnesanteckningar om åren i Lake District och tiden med poeterna Coleridge och Wordsworth. Mötet med den senare var en lika omvälvande erfarenhet som den första klunken laudanum. Poeten Wordsworth kom De Quincey livet igenom att högakta som en av Englands största, men efter åratal av nära umgänge förvandlades vänskapen till bitterhet och förakt. Anledningarna till detta redogör han utan åthävor för i Minnen av sjöarna och sjöpoeterna, texter som på sin tid skapade skandal och fick Wordsworth att kalla De Quincey för en ”samhällets varböld”. Denna utgåva är den i särklass mest fylliga som kommit på svenska och innehåller utöver de redan nämnda En engelsk opieätares bekännelser och Suspiria de Profundis bl a Den engelska postvagnen, Libanons dotter, I en värld av eviga tvister, Den fördömda kedjan, samt relaterat material som översättaren grävt fram ur de samlade verkens tusentals sidor. Arthur Isfelt har dessutom försett boken med en femtio sidor lång levnadsteckning och en omfattande kommentardel.