Herkules i Hagalund

De framtidstroende, de moderna, ville efter det andra världskrigets slut skapa ett nytt och bättre samhälle. Miljonprogrammet formulerades för att lösa bostadsbristens problem. Det starka samhällets politiker erbjöd storskaliga lösningar för den lilla människan. ”Farsoten” svepte fram över hela landet. Gamla hus och kvarter revs ned. Hela stadsdelar jämnades med marken. Hagalunds kåkstad sprängdes och försvann och upp växte det nya Blåkullas betonghus. Men när grunden skakar och ”bomberna” detonerar är det som om man inser, att det är något annat än bara gamla fallfärdiga hus som försvinner, att det är själva grunden för mänskligt liv som förändras. Herkules i Hagalund berättar om människorna som bodde där, om Tånni Olsson, boxaren, och hans uppväxt på 1950-talet, om hans ”farsor”, legendariska hagalundare som Harry Persson och målaren Olle Olsson, om kriminalaren Massa Lind, men också om den egna farsan, Gustav, flyttgubben. Genom dem blir han bärare av till synes oförenliga ideal, som hävdar individens rätt och den kollektiva gemenskapens nödvändighet. Men hans utveckling bestäms också av förlorarens rädsla och av kvinnornas närvaro. Genom kärleken får han sin sanning om livet ifrågasatt; den sanning som talar om kroppens lust och styrka och outgrundliga begär att tillfredställa. Fram växer Tånnis personliga öde, som allt starkare vävs samman med den obönhörliga samhällsutvecklingen. År 2002 kommer Tånni ”hem” efter 37 år. Sannsagan om Hagalund kan berättas till sitt slut.