Blåa listan

Wolfgang Schorlaus kriminalromaner om Georg Dengler har i Tyskland kritikerrosats och prisbelönats, filmatiserats och blivit bestsellers. Nu kommer första delen i serien på svenska!

År 1991 i det nyligen återförenade Tyskand. Chefen för det mäktiga statliga verket Treuhand, som förval­tar alla de företag som ­tidigare tillhört DDR, skjuts till döds i sitt hem. En Boeing 767 störtar i Thailand och 223 människor omkommer.

Av en slump upptäcker privatdetektiven Georg Dengler att dessa två dramatiska händelser i två olika världsdelar har med varandra att göra. Han inser att han tagit på sig ett både farligare och mer komplicerat fall än vad han hade kunnat föreställa sig.

Wolfgang Schorlaus kriminalroman Blåa listan är liksom övriga ­böcker i Georg Dengler-serien baserad på verkliga händelser.

"En provokativ konspiration­s­­­­thriller." Stutt­gar­ter Zeitung

"Spännande till sista sidan." Echo

"En rafflande politisk thriller." Handelsblatt

"Tätt skriven, med många gåshuds­inslag." Südkurier

"En ­­spän­nande och klok roman." Frank­furter Rundschau

OM FÖRFATTAREN
Wolfgang Schorlau är för­fattare. För sina nio böcker om privatdetektiven Georg Dengler har han flera gånger tilldelats Deutscher Krimipreis och Stuttgarter Krimipreis. Blåa listan har i Tyskland sålts i över 230000 exemplar.

OM BOKEN
"Mordet på Detlef Karsten Rohwedder till det finns två olika förklarings­versioner: den officiella, som tillskriver Rote Armefraktione, RAF, mordet, och en annan som envist påstår att detta var en underrättelsetjänstoperation.
Den senare versionen har med tiden fått allt större understöd. Om det verk­ligen var RAF som utförde mordet är det bara att upprört konsta­tera att det var ett verkligt fegt dåd och att attentatsmännen i sin måttlösa dumhet uppenbart inte visste för vem eller vad de beredde vägen genom detta mord.
Författaren kan bara berätta en historia, men när polis, rättsväsende och politik har misslyckats måste det vara tillåtet för historie­berättaren att säga: Det här är bara en uppdiktad berättelse, men kanske var det så här det gick till."
Wolfgang Schorlau i boken efterord