Har man inte folk tar man finnar

Som sjuttonåring bryter Anna upp från sin hemmiljö i finska Tornedalen för att skaffa sig en framtid. Or­sakerna är främst tafsande drängar, ett hotande tvångs­gifte och drömmen om en egen brödbod. I packningen har hon en brödkavel.

Språksvårigheter, trångboddhet, fackföreningarnas vara eller icke vara gör tillvaron svår för Anna och hennes man då de har helt olika uppfattningar om hur de ska hantera dessa känsliga frågor. Anna upplever sprit­missbrukets konsekvenser, kvinnors utsatthet, klasskillnader och såg­verks­patronens makt över arbetarna. Lönerna betalas ut i kuponger som måste nytt­jas i patronens egen speceriaffär inne på sågverks­­området.

Vi får aldrig veta om Kyllikki, Annas vän, gått ner sig på isen eller om det är mord. Samma sak med Lången, Annas förebild och en fackföreningsivrare bland arbetarna. Värst av allt är upptäckten av att hon, som inflyttad och finsktalande, betraktas som andra klassens människa. När endast barnens sparpengar återstår och arbets­tillfällena blir färre och färre tvingas de fatta ett beslut. Amerika är uteslutet. I Malmberget har man börjat bryta malm. De hör talas om höga löner och ord som: trygghet, utveckling och framtid.

Inspirationen till manuset Har man inte folk tar man finnar har Ulla Brännström-Englsperger hämtat ur sin egen mor­morsmors liv och erfarenheter.