Dödsbädden

<p ><span >»År 2012 debuterade jag med självbiografin Felicia försvann. Sedan dess har jag turnerat runtom i Sverige och föreläst kring boken. Felicia försvann har med andra ord levt ett långt liv.Boken blev också, i samarbete med Karin Thunberg, uppsatt som pjäs på Stadsteatern 2013.</u>

<p ><span >När jag inte skriver (både skönlitteratur och dramatik) arbetar jag som psykoterapeut och sjuksköterska. De senaste åren har jag arbetat på ett hospice, vilket har lett fram till Dödsbädden. Jag skrev den för att själv förstå döendet eller mellanrummet mellan livet och döden. Jag hade inte väntat mig att döendet kunde vara så svårt och obegripligt, inte heller att det kunde vara okomplicerat och enkelt. </u>

<p ><span >Jag vill med den här texten bjuda in till ett rum som inte många får se - ett rum där människor dör. Hur ser ett lidande ut? Hur ser döden ut, och vad händer när en kropp hamnar i</u>

<p ><span >vårdens händer? Vad händer i familjen och vad och vem är det som egentligen dör? Alla människor och händelser är natur­ligtvis fiktiva. </u>

<p ><span >Manuset är indelat i sex kapitel: Rolf, Calle, Mona, Ahmed, Greta och Agnes.</u>

<p ><span >Berättarjaget är sängen som neutral observatör. Sängen in­leder och avslutar berättelsen. I slutet får sängen byta avdelning och får därmed ett helt nytt ändamål.«</u>