Vid Ölands Stora alvar

”Stora alvaret är ett hårt, vackert, rent, ödsligt landskap. Det är himlen, lärksången och den kupade jorden ut mot havet, som kanske djupast griper tag i vandrarens tankar och föreställningar. Det flödande ljuset tillhör prärien, men det är också oceaniskt; havet är nära. Skalan är nu en gång sådan att allt måste bli opersonligt och bortom det mänskliga. Men det är just det som gör detta landskap så vackert, och för den som lärt känna dess väsen så intagande, att det aldrig släpper sitt grepp. Stora alvaret är ett land, som inte riktigt vet var det hör hemma, ett slags ingenmansland; det är en liten värld utanför världen, nära men ändå fjärran. Här förenas på ett särskilt sätt naturens och människans liv. Och där landet slutar möts himmel och hav i en explosion av ljus. Det är ett landskap, som det är lätt att skrämmas bort från. Men man kommer tillbaka. Man kommer alltid tillbaka. Det är denna magi som är det öländska världsarvets verkliga potential. Och ett världsarv har bedömts vara av omistligt värde för hela mänskligheten.”