Isen

Mannen står alldeles stilla. På isen. 

Det är dimma. Han tittar sig omkring. En fuktig, mjölkvit tjocka omger honom från alla håll. Han kan se högst fem meter. Han har en mörkblå vinterrock som hänger tungt över axlarna. Den är dyblöt och iskall. 

Jag måste ha fram mobilen, tänker han. Händerna skakar, fastnar på islandströjans genomdränkta krage. Han drar fram mobilen ur innerfickan med ett ryck. Mobilen är död. Fötterna är avdomnade nere i de svarta skridskorna. 

Men han känner inte kylan. Han tänker bara en tanke. Ropa. 

Isen är en bok om överlevnad.

Na gon gång under varje människas liv sätts det pa sin spets.