Jag heter Maximilian och är 900 år : en liten pys ramlar ut ur brevlådan

Maximilian är så gammal att rynkorna i hans ansikte är fler än de minustecken din mattelärare skriver på svarta tavlan under ett helt år. Han är en ”pys” och var barn i hela 899 år innan han bestämde sig för att växa upp och berätta för dig om sitt liv.

Pysar växer på träd och de vuxna plockar ner bebisarna när de mognat. Men när mamma och pappa ska plocka alla pysbarn och är nästan färdiga med det, börjar det regna och åska. Då är det enbart Maximilian kvar på trädet och de bestämmer sig för att strunta i honom för de har redan två korgar fulla med bebisar. Ensam blir han kvar när blixten slår ned i trädet som börjar brinna. Hans snälla morfar räddar honom denna gång. Men när Maximilian skojar med sina bröder och med hjälp av magiska majskorn förtrollar dem till bärfisar måste han rädda sig själv när de kommer på honom. Det finns bara en väg att ta och det är att ta Dödens stig mot människornas värld. Går man in på den då återvänder man aldrig utan måste stanna bland dessa grymma varelser – människor äter ju både krabbor, igelkottar, häxor och demoner – men hellre det än att bröderna gör slarvsylta av honom! Men vägen dit är inte helt okomplicerad för man måste ta sig igenom en brevlåda till andra sidan …