Påstår Pereira

Sommaren 1938. I Spanien pågår inbördeskriget och grannlandet Portugal är officiellt neutralt, men alla vet att landets diktator Salazar sympatiserar med Francos fascister. Den försynte kulturredaktören Pereiras stillsamma tillvaro består i att skriva artiklar om döda, franska författare, sitta på café och dricka citronlemonad, och tala med sin döda hustrus porträtt. En dag får han en ny medarbetare, den unge Monteiro Rossi, vars uppgift blir att förbereda nekrologer över framstående författare. Rossi har tydliga vänstersympatier och hans alster blir efterhand mer och mer politiska. Pereira försöker till en början att hålla sig utanför kollegans engagemang men han blir undan för undan alltmer involverad och tvingas till slut aktivt ta ställning till den politiska verklighet hans land befinner sig i.

Röster om boken:

"Jag läser Tabucchis romaner, fängslad av såväl språket som människoskildringen. Tyvärr är det för sent att önska honom ett nobelpris, men jag hoppas att han får många nya svenska läsare."
Jönköpings-Posten

"En berättelse som nästan omärkligt smyger sig på läsaren och får denne att vägra släcka lampan förrän romanen är slut."
Expressen

"Pereira ska jag minnas med värme."
Dagens Nyheter

"Den mest gripande romanen jag har läst på åratal. Och en av de fåtal som känns verkligt nödvändiga."
Philip Pullman

"Hur kan denna högst litterära roman även vara en sådan spännande bladvändare?"
The Guardian