Kibela - hör jag ännu din röst

?Jag tänker på Kibela, när jag var en liten pojke och på Mhonanja, Nshimba, Kabomho och andra, när jag blev lite äldre, mina vänner och lärare. De var för mig en brygga till andra världar, som jag utan dem aldrig med mitt europiska arv och vita skinn hade kunnat komma nära. Hur danas en människa? Teorier finns många men ingen vet med bestämdhet svaret. Som det heter på nyamwezispråket: Kali mu ng?oma, kamana mambi, ?Vad som finns i trumman vet bara trummakaren?. Bara trummakaren vet. Vem är trummakaren? Också det en fråga utan svar. Lyatuleka ha buyaga, ?Vi är lämnade i ödemarken.? Prefixet lya säger att någon eller något som danade oss lämnade oss i vilsenhet. Vi irrar omkring med frågor om våra liv utan säkra svar om verklighetens yttersta grunder, liwelelo. Vi trevar oss fram i mörker. Det är vad människan måste finna sig i.? Per Brandströms självbiografiska berättelse handlar om uppväxten som missionärsbarn i Tanzania, om pendlandet mellan Sverige och missionslandet. I mötet med de olika världarna, i barnets och den unga människans upplevelser, ger boken glimtar av sociala, kulturella, religiösa och politiska förhållanden i de två länderna. Berättelsen sträcker sig från tidig barndom till 20-årsåldern då författaren lämnar Afrika för studier och utbildning i Sverige ? från 1940-talet till tidigt 1960-tal då landet just uppnått självständighet. Det är en berättelse om en ung människa som söker sin plats och sin identitet i en omtumlande värld av skilda kulturer, politiska omvälvningar och motstridiga trosuppfattningar. Boken är inbunden med mjuka pärmar och omslag med flikar, s.k. danskt bokomslag. Boken är rikt illustrerad med författarens egna foton.