Ansikten i vattnet / Doftande trädgårdar för de blinda
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Pocketförlaget |
| Genre | Utländska berättare |
| Format | Excess |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 629 |
| Vikt | 137 gr |
| Utgiven | 2012-11-02 |
| SAB | Hce |
| ISBN | 9789186953393 |
Stor nyhet i litet format!
Denna utgåva ges ut i det nya kvalitetformatet excess, som kombinerar lätthet, varaktighet och bekvämlighet. Bokens storlek är endast 8x12 centimeter och är tillverkad enligt gammal boktradition med trådbunden rygg.
Vera är modern som väljer att leva som blind. Erlene, hennes dotter, vägrar sedan länge att tala. Edward, fadern, har tagit sin tillflykt i ett avlägset land. Bortom dessa karaktärer arbetar ett medvetande som för länge sedan sprängt alla broar till de hemvana, införstådda tolkningarna av världen. För att i stället gestalta en egen, färgstark om än plågad verklighet. Med sin fjärde roman, Doftande trädgårdar för de blinda (Scented Gardens for the Blind, 1963), bevisade Janet Frame en gång för alla sin hypnotiska talang. Det är en roman som bedriver en bakvänd magi med språket, bländar med sin fantasi och tvingar läsaren att konfrontera skräck och ensamhet - men också inger hopp.
»En skildring av mänskligt tillkortakommande, berättad med ett oförglömligt språk och med skönt bruten perception.« SUNDAY STANDARD
Ansikten i vattnet är Janet Frames mäktiga och gripande dokumentation i romanform av sin mångåriga erfarenhet som intagen på nyzeeländskt mentalsjukhus under 1940- och 50-talen. Återkommande hot om lobotomi, tortyr med elchocker och ständiga förödmjukelser var hennes vardag under de här åren. Men också en inre värld av underligt klara känslor och tankar, syner och förnimmelser, korrespondenser och sammanhang som inte liknar någon annans. Till sist är det hennes okuvliga vilja att skriva om sitt helvete på sjukhuset, som river de murar som omgett henne.
För att få vara i fred var Janet Frame tvungen att bedyra i boken att »ingen av personerna, inklusive Istina Mavet, har någon motsvarighet i verkligheten«, men ingen har betvivlat sanningshalten i hennes skildring av 1900-talsinstitutionernas människosyn.
Ansikten i vattnet utkom 1961 som Frames andra roman. Den räknas i dag till de internationella klassikerna från och om förra seklet.
»Zombifierad av droger och elchocker är Frames huvudperson Istina oförmögen att uppföra sig normalt och blir till sist också bestämd att möta den ultimata kuren: lobotomi... En av världens absolut bästa böcker om att leva i ett fängelse.« THE GUARDIAN
Nyzeeländska Janet Frame (1924-2004) räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gånger som en självklar kandidat till Nobelpriset.
»Vilken enastående kvinna! Gå igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« Doris Lessing, Nobelpristagare i litteratur 2007
»Janet Frame är Nya Zeelands bästa författare någonsin.« Patrick White, Nobelpristagare i litteratur 1973
Denna utgåva ges ut i det nya kvalitetformatet excess, som kombinerar lätthet, varaktighet och bekvämlighet. Bokens storlek är endast 8x12 centimeter och är tillverkad enligt gammal boktradition med trådbunden rygg.
Vera är modern som väljer att leva som blind. Erlene, hennes dotter, vägrar sedan länge att tala. Edward, fadern, har tagit sin tillflykt i ett avlägset land. Bortom dessa karaktärer arbetar ett medvetande som för länge sedan sprängt alla broar till de hemvana, införstådda tolkningarna av världen. För att i stället gestalta en egen, färgstark om än plågad verklighet. Med sin fjärde roman, Doftande trädgårdar för de blinda (Scented Gardens for the Blind, 1963), bevisade Janet Frame en gång för alla sin hypnotiska talang. Det är en roman som bedriver en bakvänd magi med språket, bländar med sin fantasi och tvingar läsaren att konfrontera skräck och ensamhet - men också inger hopp.
»En skildring av mänskligt tillkortakommande, berättad med ett oförglömligt språk och med skönt bruten perception.« SUNDAY STANDARD
Ansikten i vattnet är Janet Frames mäktiga och gripande dokumentation i romanform av sin mångåriga erfarenhet som intagen på nyzeeländskt mentalsjukhus under 1940- och 50-talen. Återkommande hot om lobotomi, tortyr med elchocker och ständiga förödmjukelser var hennes vardag under de här åren. Men också en inre värld av underligt klara känslor och tankar, syner och förnimmelser, korrespondenser och sammanhang som inte liknar någon annans. Till sist är det hennes okuvliga vilja att skriva om sitt helvete på sjukhuset, som river de murar som omgett henne.
För att få vara i fred var Janet Frame tvungen att bedyra i boken att »ingen av personerna, inklusive Istina Mavet, har någon motsvarighet i verkligheten«, men ingen har betvivlat sanningshalten i hennes skildring av 1900-talsinstitutionernas människosyn.
Ansikten i vattnet utkom 1961 som Frames andra roman. Den räknas i dag till de internationella klassikerna från och om förra seklet.
»Zombifierad av droger och elchocker är Frames huvudperson Istina oförmögen att uppföra sig normalt och blir till sist också bestämd att möta den ultimata kuren: lobotomi... En av världens absolut bästa böcker om att leva i ett fängelse.« THE GUARDIAN
Nyzeeländska Janet Frame (1924-2004) räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gånger som en självklar kandidat till Nobelpriset.
»Vilken enastående kvinna! Gå igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« Doris Lessing, Nobelpristagare i litteratur 2007
»Janet Frame är Nya Zeelands bästa författare någonsin.« Patrick White, Nobelpristagare i litteratur 1973
