"Jag stod utanför den stora byggnaden. Nervositeten värkte och jag kände hur benen gradvis blev tunga som bly. Tankarna for genom huvudet. Jag hörde ännu en gång hånet och såg grimaserna som följt mig under hela skoltiden. Jag mindes tiden inlåst på barnpsyk, perioderna som fosterbarn och mina misslyckade kärleksförhållanden. Och så den ständiga inre synen av min son Kevin – livlös på en sjukhusbrits. Tankarna bombarderade mig och jag ville bara vända om, gå hem och försvinna in i musiken, min trygga bubbla. Men jag släckte cigaretten under skon och gick in i den byggnad som skulle förändra mitt liv."