Vi är inte sådana som i slutet får varandra

För tjugo år sedan föll Beatrice Svensson i Paris, handlöst, framför Eiffeltornet, för en mörklockig man. Resultatet av detta heter Cassiopeja och har nyss flyttat till Stockholm för att studera juridik. Hennes kursare har bostadsrätter och förlovar sig och tycker att allt är så himla romantiskt, vilket bara stärker Cassiopejas övertygelse om att kärleken är en klyscha, en konstruktion för att Hollywood ska tjäna pengar. Hon påpekar gärna att det är ironiskt att hon själv är skapad ur den största klyschan av alla. Kräks lite på idén om tvåsamheten. Tills hon träffar Casper, och själv faller. "Ja, inte begriper jag hur det kan finnas så bra debutanter. Katarina Sandberg är en osannolikt begåvad stilist med vass humor, det är en ren njutning att läsa henne." Dagens Nyheter "Det är bara att kapitulera och tycka om /.../ Det kan inte bli för många trovärdiga skildringar av unga kvinnor, och Vi är inte sådana som i slutet får varandra är en utmärkt sådan. Den är också en kärleksroman för nuet, och om att växa upp och förlåta sig själv för det /.../ En lovande debut." Gefle Dagblad "Jag blir drabbad av Cassiopejas känslostormar. Jag håller hårt i boken och läser vissa bitar intensivt, som om den var en thriller bland tomma kylskåp och sängkläder" Upsala Nya Tidning romantiken, liksom ironin, flödar Books & dreams