Kaj Franklin
Författare | |
---|---|
Förlag | Orosdi Back |
Genre | Konst |
Format | Häftad |
Språk | Svenska |
Vikt | 520 gr |
Utgiven | 2017-03-01 |
SAB | Ibz Franklin, Kaj |
ISBN | 9789186593858 |
Kaj Franklin (1955-1997) var en svensk konstnär som med stor omsorg för detaljer tecknade ner sin tankar och idéer från de mentalsjukhus han varit intagen på.
Hans bilder presenteras här för första gången för en bredare publik, där man kan fördjupa sig i varje bild och även få en liten introduktion till vem Kaj kan ha varit – vilket kan ge viktiga nycklar till hur vi kan närma oss och förstå hans bilder.
Kaj växte upp i Fagersta, i ett hem med missbruk och våld. Kaj lär ha varit duktig i skolan och i tolvårsåldern målade han fina naturalistiska landskap. Redan vid tretton års ålder började Kaj ta droger och blev kort därefter omhändertagen av barnavårdsnämnden. Då och då vårdades han som patient inom psykiatrin. Första halvan av 1980-talet tillbringade Kaj på Lyckebyskolan i Ödeshög. Hösten 1989 skrevs han in på behandlingshemmet Jägargränd i Fagersta. Från Jägargränd överfördes han i april 1993 till Lärkängens behandlingshem i Sala där han kom att tillbringa återstoden av sitt liv. Under de sista åren av sitt liv led Kaj av många sviter efter sitt missbruk.
Denna bok innehåller ett urval av de 4600 som år 2003 donerades till Mentalvårdsmuseet i Säter. Bilderna visas regelbundet på museet, och vår 2017 visar även Borlänge Modern (BOMO) ett urval av samlingen.
Konstnärerna Karin Edvall och Johanna Hästö, som har satt ihop denna bok, fann varandra i ett gemensamt intresse för Kaj Franklins bilder. De skriver i efterordet:
”Vi upplever Kajs bilder som skapade utifrån ett starkt behov. Kanske av att bringa ordning i tillvaron, kanske av att muntra upp sig själv när livet var alltför risigt. När vi nu sjösätter denna bok kan vi förstås inte vara helt säkra på vad Kaj Franklin själv skulle ha tyckt om saken. Som nämnts har ingen av oss träffat Kaj i verkliga livet. Den här boken är på så vis en berättelse byggd av ledtrådar och fragment, men där Kajs blyertspenna rört sig över pappren finns direkta spår av något han ville uttrycka eller behövde få ur sig.”