Liv och död i Stockholm : Promenader till platser för omskakande mord
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Fröjdendahls |
| Genre | Kulturhistoria och allmän humaniora |
| Format | Inbunden |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 175 |
| Vikt | 495 gr |
| Utgiven | 2010-01-13 |
| SAB | Ncaa |
| ISBN | 9789186463007 |
Liv och död är den första antologin i en serie om vissa mord i Stockholm under åren 19501977.
Det äldsta mordet och det första i antologin inträffade år 1950, då den prostituerade Irene Hellström mördades i sin lägenhet på Tegnérgatan 28.
Helena Sigander skildrar brottet i en realistisk och inträngande berättelse som fått titel efter kvinnans smeknamn: Bisse Nattfjäril.
Det andra mordet ägde rum år 1953, då en tysk man mördades i sin lägenhet vid Lill-Jans Plan. Offret Joachim Bergfels var föreläsare vid bland annat Wallin-Åhlinska skolan (numera Enskilda gymnasiet) i Tegnérlunden. Gärningsmannen var den finske trädgårdsabetaren Yrjö Kekki.
Heidi von Born skriver om sin lärotid i Wallin- Åhlinska skolan: Vi var ouppfostrade och obetänksamma. Ingenting kan göras ogjort.
Det tredje mordet, som kallas Syramordet, är rysligt. I juli 1955 attackerades 22-åriga Sonja Karlsson med syra i Tegnérlunden. Förövaren var hennes fästman Istvan Gyenes. Maria Gustafsson fångar flera överraskande detaljer i relationsdramat mellan Sonja och Istvan.
Det fjärde mordet är det mest kända. År 1962 mördade bankjuristen Wilhelm Rodius den pensionerade tandläkaren Robert Aspelin. Mordet blev omtalat, eftersom Rodius styckade och eldade upp Aspelin i tre kakelugnar. Birgitta Fröjdendahl ger en fiktiv betraktelse över mordhändelsen från fru Rodius perspektiv.
Det femte mordet är egentligen två. En okänd man knivhögg flera kvinnor i Stockholm. Citymördaren kallades han på löpsedlarna vintern 1977.
Jan Guillou skrev ett kriminalreportage om Ali Q, en marockan som förvandlades till mördare. Reportaget publicerades i FiB/Kulturfront år 1979. Det är en klassiker i genren New Journalism.
Det äldsta mordet och det första i antologin inträffade år 1950, då den prostituerade Irene Hellström mördades i sin lägenhet på Tegnérgatan 28.
Helena Sigander skildrar brottet i en realistisk och inträngande berättelse som fått titel efter kvinnans smeknamn: Bisse Nattfjäril.
Det andra mordet ägde rum år 1953, då en tysk man mördades i sin lägenhet vid Lill-Jans Plan. Offret Joachim Bergfels var föreläsare vid bland annat Wallin-Åhlinska skolan (numera Enskilda gymnasiet) i Tegnérlunden. Gärningsmannen var den finske trädgårdsabetaren Yrjö Kekki.
Heidi von Born skriver om sin lärotid i Wallin- Åhlinska skolan: Vi var ouppfostrade och obetänksamma. Ingenting kan göras ogjort.
Det tredje mordet, som kallas Syramordet, är rysligt. I juli 1955 attackerades 22-åriga Sonja Karlsson med syra i Tegnérlunden. Förövaren var hennes fästman Istvan Gyenes. Maria Gustafsson fångar flera överraskande detaljer i relationsdramat mellan Sonja och Istvan.
Det fjärde mordet är det mest kända. År 1962 mördade bankjuristen Wilhelm Rodius den pensionerade tandläkaren Robert Aspelin. Mordet blev omtalat, eftersom Rodius styckade och eldade upp Aspelin i tre kakelugnar. Birgitta Fröjdendahl ger en fiktiv betraktelse över mordhändelsen från fru Rodius perspektiv.
Det femte mordet är egentligen två. En okänd man knivhögg flera kvinnor i Stockholm. Citymördaren kallades han på löpsedlarna vintern 1977.
Jan Guillou skrev ett kriminalreportage om Ali Q, en marockan som förvandlades till mördare. Reportaget publicerades i FiB/Kulturfront år 1979. Det är en klassiker i genren New Journalism.
