Inga garantier

Sagan om brudsmycket Det var en gång en vis man, som för längesedan reste i landet Peru. Där, på marknaden, fick han syn på det vackraste av smycken och tänkte: «Det ska jag skänka till den kvinna som en gång blir min fru.» Många år gick och när de båda första gången mötte varandras blick, var det något i deras själar som slog an, och kärleken mellan dem brann, ren och sann. Men kvinnan var redan gift med en annan, en man, som hon också älskade innerligt, och som hon verkligen ville dela livet med. Den vise mannen ville dock skänka kvinnan smycket, ty han visste att kärleken är oändlig, att kärlek kan vara så mycket. Den gifte mannen ville se kvinnan bära smycket, ty han hade förstått att kärlek behöver frihet, att själslig längtan kan vara så mycket. För kvinnan kom brudsmycket att betyda något mycket stort. Ja, det var så stort att hon hade svårt att finna ord. Men orden fick gro, och växte till daganteckningar och dikter, som sedan blev en bok. En bok om den villkorslösa kärleken, den som räcker till och blir över. En bok, där tvivel och tro har sina rum. Det handlar om mysterium, det handlar om manifestation: När vi vågar möta också den smärta, som olika val i livet medför, då rör vi oss i riktning genom död till liv.