Tal till mänskligheten i skogen utanför hammarbystugan

låt allt sjunka djupt in i den lilla handflatan och smaka på minnet av mänskligheten vad tänker alla dessa moln och fiskar på står det sedan börjar berättelsen tippa över som saften på glasbrickan i mammas sista sommar berättelsen om kärlek om heide om tanter och fingrar men också om luftgropar av ångest och ofullbordad kärlek som häller ut sig och bidrar till evighetens utspridning till inget denna allt uppslukande magnet mot vilken generna rör sig från orörda skogsmyrar till näbbmös rävar och apor människan rullar in och ut och tonar då helt överraskande brahms första pianokonsert in i öronen och förlikar oss med tanken på tillvarons ständiga försvinnande