Djävulens krig : förrädaren Gustav Lillbäck och stora nordiska kriget 1700-1721

Under stora nordiska kriget i Finland, då ryska trupper anföll och ockuperade den östra rikshalvan, sades det att djävulen hade övertag över Gud. Gustav Lillbäck föddes i Uleåborg då kriget bröt ut och växte upp i en atmosfär av krigspropaganda och skräck. Han tillfångatogs av ryssarna, skolades till armétolk och skickades tillbaka till Österbotten för att plundra, tortera och mörda sina landsmän. I slutet av kriget greps han och ställdes inför domstol i Stockholm. Lillbäck försvarade sig med att han bara lydde order.
I Djävulens krig skildrar historikern Kustaa Vilkuna, Finlands svar på Peter Englund, den unge mannens öde och ger en unik bild av krigsåren 1700 - 1721.

Det stora nordiska kriget innebar en dubbel olycka för den östra rikshalvan. Förutom att finnarna tvingades skicka en betydande andel unga män till Karl XII:s armé nere på kontinenten blev de i början av 1700-talet även grundligt bekanta med djävulen. Det stora nordiska kriget, som varade i över tjugo år, utgjorde nämligen ett obestridligt bevis för vad prästerskapet varnade för från predikstolen: när ryssarna år 1700 anföll gränsområdena inföll den yttersta domen. Det var åtminstone så man då såg på saken. Perioden som varade ända fram till freden i Nystad 1721 fick senare namnet Stora ofreden.

I Djävulens krig skildrar författaren och historikern Kustaa Vilkuna det stora nordiska kriget, hatet och förföljelserna under det ryska förtrycket så som de samtida upplevde det mellan åren 1713 och 1720 då Peter den store ockuperade landet. Särskilt Österbotten, som den ryske tsaren tänkte använda som uppmarschområde mot Sverige, kännetecknades av rysk terror. Kyrkor och gårdar brändes ner, brunnar förgiftades av kadaver och familjer skingrades. De välbeställda kunde fly över Östersjön medan allmogen fick utstå ett fruktansvärt lidande då fientlig trupp härjade i landsbygden. En av dessa förövare var Gustav Lillbäck, och det är han som är den röda tråden i denna berättelse.

Gustav Lillbäck hade som ung man kidnappats av en rysk kosackkorpral och blivit omdöpt till Vasili Fjodor. Som tolk och slavsoldat återvände han till sitt hemland och skövlade sin egen hembygd. Gustav Lillbäck flydde så småningom från de ryska soldaterna, men blev i sin tur arresterad av en grupp österbottningar som kände igen förrädaren. Lillbäck skickades till Stockholm och ställdes inför domstol. Under rättegången försvarade han sig genom att hävda att han bara lydde order. Så började en rättegång som pågick i åratal och under vilken det uppdagades hur människans ondska träder i dagen under svåra omständigheter.

Gustav Lillbäcks levnadsöde förkroppsligar på sätt och vis ett mörkt kapitel i Sveriges historia. Lillbäck föddes nämligen samma år som kriget bröt ut, och han växte upp i den svavelosande andliga atmosfär som rådde under kriget. När Peter den stores soldater härjade som mest blev han tillfångatagen, och han dog när Finland åter införlivades i det svenska riket efter krigsslutet. Vilkunas skildring är en skrämmande berättelse om vad som händer när ett samhälle trasas sönder av kriget!

Pressröster:
»Vilkunas grepp är nytt. Han är Finlands svar på Peter Englund och boken Poltava.» Vasabladet

»En mycket stark och omskakande bok.» Arvika Nyheter

»Vilkuna has written his book to the general audience. His language is smooth and flowing and the descriptions of the lives and feelings of ordinary people are expert-like, but not dull at all.» Kimmo Katajala, Karjalainen

»[Kustaa Vilkuna] is one of the brilliant new-school historians who aim to describe historical events from the point of view of ordinary citizens at the time.» Yrjö Rautio, Apu

Om författaren:
Kustaa H. J. Vilkuna, född 1966, är docent i kulturhistoria och överassistent i Finlands historia vid universitetet i Jyväskylä. Han har skrivit ett tiotal arbeten inom kultur- mentalitets- social- och ekonomisk historia. Vilkunas storverk Viha (Hat), 2005, handlar också om tiden kring stora nordiska kriget.