De som viskade : tystnad och terror i Stalins Sovjet
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Historiska Media |
| Genre | Historia och arkeologi |
| Format | Inbunden |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 768 |
| Vikt | 1168 gr |
| Utgiven | 2009-10-12 |
| SAB | Kma |
| ISBN | 9789185873814 |
"En av årets mest angelägna och viktigaste böcker" Svenska Dagbladet
"Ett storverk för alla som vill förstå" Eskilstuna-Kuriren
"En oumbärlig bok" Internationalen
"Figes stora förtjänst är att han i sin briljanta bok får dem, viskarna och tigarna, att en gång för alla öppna sig och tala" Norrköpings tidningar Det ryska språket har två ord för den som "viskar": ett för den som viskar av rädsla för att bli hörd (sjeptjusjtjij), ett annat för den som viskar bakom ryggen på folk för att informera myndigheterna (sjeptun). Skillnaden mellan de två orden har sitt ursprung i Stalintidens språkbruk då hela sovjetsamhället bestod av "viskare" av den ena eller den andra sorten. Det är dessa båda sorters "viskare" som vi möter i De som viskade.
Orlando Figes har gått igenom en ofantlig mängd brev, levnadsteckningar och personliga samtal för att kunna beskriva hur den ryska befolkningens privatliv gestaltade sig under Stalins hårda styre. En skrämmande bild växer fram där lögnerna blev en del av vardagen och där ingen vågade tala högt om vad han eller hon egentligen tyckte och tänkte.
Stalins Sovjetunionen var ett samhälle där människorna viskade, antingen för att skydda sig själva, sin släkt, sina grannar och vänner eller för att skvallra om dem. Efter att den ryska revolutionen genomförts och den gamla tsarregimen störtats stod det ryska samhället inför en enorm utmaning. Hela det politiska systemet kastades över ända och den nya socialistiska staten Sovjetunionen utropades. All makt skulle tillfalla folket, religionen avskaffas och jorden kollektiviseras. Borgerliga värderingar och borgerlig mentalitet skulle bekämpas och utrotas och medborgarna skulle uppfostras till goda socialister. Den politiska nyordningen innebar ett stort experiment med ofattbart mänskligt lidande som följd. All opposition slogs ner med följd av att miljoner människor gick under eller dödades. Hur kunde människorna under dessa förhållanden bevara sin personliga identitet? Vilket sorts liv var möjligt i minimala, kommunala bostäder där varje samtal kunde avlyssnas genom de tunna väggarna och där man när som helst riskerade att bli beskylld för att vara en "folkets fiende"? Hur påverkades barnen av den massiva politiska propagandan? Boken ger en unik inblick i det ryska vardagslivet.
I De som viskade ger författaren röst åt alla de som deporterades, alla de som slet i arbetslägren, alla de som slutade sina liv med ett nackskott; en kollektiv röst som förmedlar en levande, gripande, skrämmande bild av en mörk period. Mot bakgrund av situationen i dagens auktoritära Ryssland - där oppositionella journalister och politiker mördas eller riskerar att fängslas - har boken också väckt debatt. Inte minst går boken på tvärs med de statsstyrda ryska försöken att återupprätta Stalins rykte som statsman och ledare. Det ryska förlag som hade köpt rättigheterna till boken drog sig nyligen ur och boken finns därför idag utgiven på alla det f d Sovjetunionens många språk utom ryskan.
Orlando Figes är professor i historia vid Birkbeck College i London och slog igenom som författare med det monumentala och prisbelönta verket A People´s Tragedy: The Russian Revolution 1891-1924 (1997). Boken fick beröm för såväl akademiska som litterära kvalitéer, och spreds i stor upplaga. Den följdes 2002 upp av den lika kritikerrosade Natsha´s Dance: A Cultural History of Russia. Orlando Figes böcker har översatts till mer än tjugo olika språk.
"Ett storverk för alla som vill förstå" Eskilstuna-Kuriren
"En oumbärlig bok" Internationalen
"Figes stora förtjänst är att han i sin briljanta bok får dem, viskarna och tigarna, att en gång för alla öppna sig och tala" Norrköpings tidningar Det ryska språket har två ord för den som "viskar": ett för den som viskar av rädsla för att bli hörd (sjeptjusjtjij), ett annat för den som viskar bakom ryggen på folk för att informera myndigheterna (sjeptun). Skillnaden mellan de två orden har sitt ursprung i Stalintidens språkbruk då hela sovjetsamhället bestod av "viskare" av den ena eller den andra sorten. Det är dessa båda sorters "viskare" som vi möter i De som viskade.
Orlando Figes har gått igenom en ofantlig mängd brev, levnadsteckningar och personliga samtal för att kunna beskriva hur den ryska befolkningens privatliv gestaltade sig under Stalins hårda styre. En skrämmande bild växer fram där lögnerna blev en del av vardagen och där ingen vågade tala högt om vad han eller hon egentligen tyckte och tänkte.
Stalins Sovjetunionen var ett samhälle där människorna viskade, antingen för att skydda sig själva, sin släkt, sina grannar och vänner eller för att skvallra om dem. Efter att den ryska revolutionen genomförts och den gamla tsarregimen störtats stod det ryska samhället inför en enorm utmaning. Hela det politiska systemet kastades över ända och den nya socialistiska staten Sovjetunionen utropades. All makt skulle tillfalla folket, religionen avskaffas och jorden kollektiviseras. Borgerliga värderingar och borgerlig mentalitet skulle bekämpas och utrotas och medborgarna skulle uppfostras till goda socialister. Den politiska nyordningen innebar ett stort experiment med ofattbart mänskligt lidande som följd. All opposition slogs ner med följd av att miljoner människor gick under eller dödades. Hur kunde människorna under dessa förhållanden bevara sin personliga identitet? Vilket sorts liv var möjligt i minimala, kommunala bostäder där varje samtal kunde avlyssnas genom de tunna väggarna och där man när som helst riskerade att bli beskylld för att vara en "folkets fiende"? Hur påverkades barnen av den massiva politiska propagandan? Boken ger en unik inblick i det ryska vardagslivet.
I De som viskade ger författaren röst åt alla de som deporterades, alla de som slet i arbetslägren, alla de som slutade sina liv med ett nackskott; en kollektiv röst som förmedlar en levande, gripande, skrämmande bild av en mörk period. Mot bakgrund av situationen i dagens auktoritära Ryssland - där oppositionella journalister och politiker mördas eller riskerar att fängslas - har boken också väckt debatt. Inte minst går boken på tvärs med de statsstyrda ryska försöken att återupprätta Stalins rykte som statsman och ledare. Det ryska förlag som hade köpt rättigheterna till boken drog sig nyligen ur och boken finns därför idag utgiven på alla det f d Sovjetunionens många språk utom ryskan.
Orlando Figes är professor i historia vid Birkbeck College i London och slog igenom som författare med det monumentala och prisbelönta verket A People´s Tragedy: The Russian Revolution 1891-1924 (1997). Boken fick beröm för såväl akademiska som litterära kvalitéer, och spreds i stor upplaga. Den följdes 2002 upp av den lika kritikerrosade Natsha´s Dance: A Cultural History of Russia. Orlando Figes böcker har översatts till mer än tjugo olika språk.
