ALINGSÅS - en småstad i bild

Städer förändras därför att människors sätt att leva förändras. För länge sedan levde nästan alla av jordbruk och bodde av det skälet på landet. Då var städerna få och små. Vid 1800-talets mitt började det traditionella livet på landet att förändras, människor flyttade in till städerna och det var oftast de fattigaste, som sökte sig in dit för arbete i fabriker och hos hantverkare och handlande. I var tid är staden många människors hem. Staden erbjuder nöjen och omväxling, kontakter med många människor, möjligheter att möta nya erfarenheter och synpunkter samt att utveckla egna intressen. Hur livet levdes i en liten stillsam stad som Alingsås i industrialismens barndom för hundra ar sedan har äldre tiders fotografer fångat genom sina kameralinser. Den fotografiska bilden är ett utmärkt tidsdokument och en hjälp i vart sökande efter kunskaper om samhällets förändringar. Bilden berättar för oss om husens förändringar i staden. Några av dem har byggts om, andra har rivits och ersatts av nya. Butiker har flyttat eller försvunnit, skyltfönster och skyltar förändrats, gatlyktor och gatubeläggning har moderniserats. Framför allt har människors klädedräkt förändrats och hemmen hade en helt annan standard och utrustning. Denna bilderbok beskriver något av den gamla småstadskulturen i Alingsås, den som så smickrande finns beskriven i äldre reseskildringar. I en av dessa förtjustes författaren över att det i Sverige ännu fanns en småstad där man kunde andas in idyllens milda luft. Småstaden var, sades det, människor och verksamheter i nära samlevnad på en liten yta med bekantskaper mellan hus och kvarter, med vänliga tonfall i butiken, med fryntliga nickar at gamla stadsbor och med spänd nyfikenhet på alla främlingar i stadsbilden. Men Alingsås var inte bara en idyll med trähus utan i lika hög grad en industristad med textilindustrin som den allt dominerande verksamheten. Industrialismens låga tändes i Alingsås av industrimannen Charles Hill, som startade Alingsås Bomullsväfveri 1862 samma ar som Västra stambanan invigdes mellan Göteborg och Stockholm. Arbetsdagen för en textilarbetare vid bomullsväveriet var mycket lång, det var inte ovanligt med 13-15 timmar. Det är först ar 1920 den långa arbetsdagen minskas till 9 timmar med en veckolön om 28 kronor. Bostäder till de anställda fanns i fabrikens närhet. I första hand är det familjer med många barn och duktiga arbetare med familj, som fick tillgång till fabrikens egna bostäder. Många familjer hade en eller två inneboende i ett rum och kök. Ofta bodde familjen i köket och hade rummet uthyrt. Till småstadens bild hörde också marknadsdagarna, de resande teatersällskapens föreställningar, musiksoaréerna, föreningarnas fester samt bjudningarna i hemmen. Vid vårmarknaden 1881 besöktes staden av Mejers prakt- och jättekarusell i vars nedre plan fanns trähästar att rida på och i det övre svanar och lejon. På väggarna hängde stora tavlor och speglar och hela karusellen drogs av hästar. Vårmarknaden var ett myller av bönder, stadsbor, manglare, djur och skollediga barn. Gemytet lag i luften, flaggorna på karusellen smällde i den varliga vinden och positivhalarnas gnällande musik blandades med prat, skämt och glam från alla besökare. Marknadsdagarna under var och höst, då textilfabriken stängde, var efterlängtade avbrott i en annars arbetsfylld tillvaro under året. För alla, som var intresserade och roade av föreningsliv, fanns en rik flora av föreningar det slutande 1800-talets Alingsås. Da fanns fruntimmersföreningen och klubbsällskapet, gotiska förbundet och godtemplarlogerna, skarpskyttekåren och jaktklubben, segelsällskapet och skridskosällskapet, teateramatörer och arbetarringen. Sällskapsliv och nära umgänge inom föreningarna fanns det stora möjligheter till för dem, som hade tid, kraft och pengar. I hemmen bjöds också till fest. Herrarna ägnade sig då at kortspel, pratade om nästans förehavanden och drack ett glas toddy medan damerna handarbetade och resonerade om hushållet, priser och pigor. På finare bjudningar hade damerna inte något handarbete med sig, ma bara satt och lät sig väl smaka av bordets läckerheter vilket var tillräckligt för många. Långväga gäster och släktingar gjorde dessa finare bjudningar särskilt uppskattade och spännande. I trästadsidyllen Alingsås med sina 3 200 invånare åren runt 1900 levdes livet lugnt, ett lugn som inte stördes av den ökande industriella verksamheten.