Trondheimsmodellen : radikala framgångs historier från Norge och Nederländerna

Aron Etzlers Trondheimsmodellen utkommer i juni 2008 i en ny utvidgad upplaga med förord av Göran Greider och med fyra nyskrivna kapitel. Sedan över tjugo år tillbaka domineras västvärlden av en extremt marknadsliberal politisk dagordning. Oavsett regering tycks resultatet bli detsamma: mera avregleringar, mera privatiseringar och fortsatt nedrustning av välfärden. Denna utveckling - som också gäller i Sverige - har lett till en utbredd politisk hopplöshet och en kris för etablerade partier. Få känner till att det faktiskt finns konkreta exempel i vår närhet på hur den nyliberala politiken kan utmanas. I Norge med Trondheim som centrum har man gått rakt emot strömmen och börjat utveckla alternativ till marknadsliberalismen. Man har till och med uppfunnit en ny metod för att byta politik, den s.k. Trondheimsmodellen, som bidragit till att Norge idag har Europas mest radikala regering. I Nederländerna finns Europas snabbast växande vänsterparti, Socialistiska partiet. Medan många andra partier alltmer fjärmar sig från sina medlemmar och alltmer liknar PR-byråer, är Socialistiska partiets framgångsrecept att kombinera stark lokal förankring med praktisk politisk handling. 2006 slog man igenom nationellt när man i valet fick sjutton procent av rösterna. Aron Etzler skildrar i Trondheimsmodellen dessa radikala framgångshistorier och diskuterar hur de kan inspirera svensk politiskt liv. Aron Etzler är chefredaktör för veckotidningen Flamman. Han har tidigare utgivit Ta det tillbaka kampen om arbetarklassen och framtiden (2002) och Utan heder en bok om ohederliga debattörer och högerns rädsla för förändring (1999). FRÅN MOTTAGANDET I SVERIGE Årets mest hoppingivande och taggande bok. En annan värld är möjlig och man behöver bara åka över gränsen till Norge eller ta tåget (ja, ta tåget för bövelen!) till Holland för att få konkreta bevis på att det lönar sig med organisering och att det går att mobilisera ­människor för rättvisa och solidaritet. Josefin Brink (v) på sin blogg Ingen seger utan rörelse. Så kan man sammanfatta innebörden av den polett som trillar ner vid läsning av Trondheimsmodellen. Årets viktigaste svenska bok för den som undrar om det finns något hopp för vänstern. Svaret är att det finns det, faktiskt ... Man kan ­använda Aron Etzlers bok på flera olika sätt. Som en konkret kokbok i progressiv partiorganisering, som en samling vittnesmål om den avgörande skillnaden mellan facklig samordning och undfallenhet eller helt enkelt som en chokladask. När det ser mörkt ut i Sverige slår jag upp valfritt kapitel i Trondheimsmodellen och blir genast på gott humör. Den svenska ­vänstern har vant sig vid att vara förlorare. Den ovanan måste vi göra oss av med. Erik Berg i FiB/Kulturfront Det är viktigt att förutsättningslöst våga ta sig an allt det man upplever. En tanke utanför den egna tankeboxen skapar de goda idéerna och gör att man kommer till nya slutsatser. För min del handlar det om att jag försöker läsa mycket. Just nu är det bland annat Trondheimsmodellen som ligger på nattduksbordet. Aron Etzler är chefredaktör på Flamman, en tidning som jag kan säga ligger en bit bort från min politiska sfär. Men bara därför får inte det hindra mig i mitt sökande efter goda skribenter och intressanta infallsvinklar. Per Schlingmann, partisekreterare för moderaterna, i Source Jag har just läst Aron Etzlers utomordentligt intressanta bok Trondheimsmodellen. Den borde vara en given läsning för alla som fortfarande tycker att socialdemokratin ska vara ett klart och tydligt vänsteralternativ till en borgerlig politik byggd på marknadsliberalism och inte en halvljummen reparationsrörelse med enda uppgiften att göra det nyliberala systemskiftet lite mera mänskligt. Bengt Silfverstrand (s) på sin blogg [Årets julklapp] inte främst för sitt sakinnehåll, utan för att den återberättar framgångs­historier om vänsterpolitik. Att det finns andra vägar än marknadsliberalismens tål att upprepas. Katrine Kielos i Expressen Boken är inte bara läsvärd, den är en nödvändig terapi för den svenska arbetarrörelsen. Författaren har inte bara valt rätt rörelser att beskriva, han beskriver dem på ett sätt som berör och som är omedelbart användbart. Den är troligen decenniets viktigaste bok i politisk metodik. Lisa Rasmussen i Vänsterpress När alla socialistiska projekt fallit eller demaskerats har vänstern stått rådvill i sökandet efter en fungerande förebild. Blickar har kastats mot indiska delstaten Kerala, till exempel,­ som ju har ett dominerande kommunistparti, men uppenbarligen finns problem med att sälja in bilden av en fattig indisk provins som socialismens slutmål ... Men för några år sedan uppstod en ny blickriktning, som i sig också speglar att den radikala vänstern fått sänka pretentionerna. Nu är det nämligen Norge som är förebilden. Och visst har ­Norge sina egenheter.­ Kommunala biografer, till exempel. Men landet känns knappast som en kommunistisk­ mardröm, och är väl därför lättare att marknadsföra inför potentiella sympatisörer.­ I synnerhet Trondheim har tilldragit sig vänsterns uppmärksamhet. Där har man nämligen­ ­vunnit val på målsättningen att återkommunalisera ett renhållningsverk, eller hur det nu var. Detta inspirerade­ Flammans chefredaktör Aron Etzler så till den grad att han skrev boken Trondheims­modellen. Per Gudmundson, ledarskribent på SvD, på sin blogg Aron Etzler har skrivit en lättläst, med­ryckande och faktiskt också personligt hållen bok som fått ett ovanligt genomslag inte i media, tyvärr, men bland alla dem som grubblar över hur själva politikens agenda skulle kunna ändras. Ja, han har till och med bjudits in av LO:s ledning för att tala om boken. Och LO har bollen: Det är den största sociala rörelsen i Sverige, den är på många sätt slumrande, den är anpasslig, ja ofta feg, men kanske kan denna tvåmiljonerrörelse rycka till inför en så bra Norgehistoria. Göran Greider i Arbetaren Etzler visar övertygande att lösningen för politiker som vill bygga välfärdsstat inte är att låsa in sig i ett kommunhus, utan att engagera medborgare den hårda vägen genom att ­synas i samhället och möta medborgarna. En folkrörelse måste byggas från folket. Det finns mycket att lära av Aron Etzlers bok. Den pekar på en möjlig utväg, bort från ­nyliberalismen och marknadens styrdoktrin, och mot en mer jämlik välfärdsstat. Trondheimsmodellen är det piller den svenska vänstern behöver. Den visar inte bara på att alternativet är möjligt, utan också hur. Anna Nyberg på Nittonde stolen Det kan lika gärna sägas direkt. Trondheimsmodellen en riktad taktikskrift mot en särskild och hyfsat snäv målgrupp. Mot människor som kan tänka sig att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och göra en insats för att bevara parlamentarismen och göra den lite rödare. De läsare som inte räknar sig dit besvärar sig författaren Aron Etzler inte särskilt mycket för att övertyga, vilket gör att boken nog mest kommer att uppskattas av de redan frälsta. För det som författaren kallar­ för radikalt är röda partiers parlamentariska framgångar och övriga politiska segrar i två nordeuropeiska länder ... Även om jag inte helt delar Aron ­Etzlers ­framtidsvision, så är boken ärligt och intressant skriven. Den ger dessutom en ­inblick i hur röda parlamentariker tänker och resonerar. Och det som gör Trondheimsmodellen ­särskilt speciell är att den lyfter fram konkreta exempel i Sveriges närhet på att en annan ­parlamentarism är möjlig. Och det är ju småtrevligt. Men inte så värst mycket mer. Andreas Bryhn på Yelah.net Trondheimsmodellen [kan] inspirera den svenska fackföreningsrörelsen att gripa sig an sin historiska uppgift att återradikalisera den svenska politiken. Ann Charlott Altstadt i LO-Tidningen En intressant bok som jag ägnat helgerna åt är Trondheimsmodellen. På ett levande sätt skildrar den hur man genom en praktisk politik på fältet kunde bryta den borgerliga privatiserings­politiken i Trondheim och genom folkligt engagemang lägga om kursen på ett sätt som gynnade folkets flertal. Boken är ett bra underlag för en diskussion om hur vi ska ­arbeta inför­ valet 2010. Det är som bekant bara 991 dagar till ett maktskifte om vi jobbar på rätt sätt! Olle Benner (mp) på sin blogg Att fylla en regering med skattefuskare är inte en så bra idé om man vill behålla väljarnas ­förtroende. Men vad man skall göra istället är inte heller så lätt att veta. I alla fall tycks varken­ s, v, mp eller LO att ha någon större aning. Den övriga vänstern i Sverige är ju tyvärr så pass pyttig att den knappt räknas. Men för så väl oss som alla vänsterinriktade själar i de stora organisationerna­ har Aron Etzler skrivit en mycket läsvärd reportagebok om hur den nyliberala politiken stoppades i Norge och Nederländerna ... ?De punkter som Etzler tar upp förtjänar dock att upprepas: Vänstern i vid mening bör försöka samarbeta om det man faktiskt är överens om. Partier och fackföreningar bör lyssna på sina ­medlemmar och prioritera deras hjärtefrågor istället för att hitta på egna. Och de ekonomiska­ klassfrågorna och utvidgandet av demokratin måste vara centrala frågor för all socialistisk ­politik. Läs Aron Etzlers bok och låt dig inspireras till handling. Aron du har gjort ett fantastiskt­ jobb! Jag måste få bjuda dig på en drink om vi ses någon gång. Jesper Grip i Arbetaren Detta är en hoppfull bok. I Nederländerna har Socialistiska partiet lyckats ta udden av högervågen. Receptet är lika enkelt som viktigt, det gäller att lita på folk och möta dem i vardagen, till exempel med medborgarkontor. Högerpopulismen är ett resultat av att ­arbetarrörelsen förlorat sina rötter. Många av populisternas väljare har egentligen en klar vänstersyn på ekonomin, men de är övergivna av sina partier. Därför är det dags med ­vanligt hederlig folkrörelsearbete igen. Vad väntar vi på? Lennart Kjörling i LO-Tidningen I Trondheim och hos det holländska Socialistiska partiet hittar Aron Etzler hem. Ett politiskt hem som jag rekommenderar varenda kotte inom arbetarrörelsen och inte minst fackföreningsrörelsen att läsa om och ta lärdom av. Personligen är jag tagen av Aron Etzlers berättelse, men det kanske beror på att jag hittat en tvillingsjäl som tänker och tycker i precis samma banor... ?Aron Etzlers bok tål att läsas mer än en gång, och borde om dagens fackliga ledning hade­ ­någon skam kvar i kroppen vara den bok som ingår som ett obligatorium i varje facklig studiecirkel­ som startas under det kommande året. Kjell Pettersson i Internationalen En av vänsterns viktigaste böcker just nu är Trondheimsmodellen. Om du inte redan har läst den, se då till att skaffa den omedelbart. Johan Persson (v) på sin blogg Jag började någon gång tidigare idag att läsa Trondheimsmodellen och förutom mitt ­teaterbesök så har jag i princip inte kunnat släppa boken, således läste jag ut den för ­några minuter sedan, strax innan klockan 0300. Får väl först och främst säga att det är en ­utmärkt bok, ur alla ­avseenden, man förnimmer en subtil syrlig humor (Fan, nu låter det som ­vinprovning), men framför allt målar den upp en väldigt tydlig bild av bra politisk mobilisering. Av de bägge exemplen­ känner jag spontant att det holländska känns extra relevant och lockande. Det norska verkar fungera, men jag misstänker att ens agenda äts upp av samarbetspartierna. Fredrich Legnemark på sin blogg FRÅN MOTTAGANDET I NORGE Det är ingenting pranglende over måten Aron Etzler presenterar sine to eksempler. Alt skryt om sosialisme for det nye årtusenet er byttet bort med en rekke fortellingar om hvor stor innsats som faktiskt kreves for at sosialister og venstreradikale skall lykkes med å ­utvikle reelle alternativer under den vesteuropeiske højkapitalismen. Forfattarens grundige­ gjenfortellinger av hva aktørene i Norge och Nederland har tenkt, og ikke minst gjort, kan leses som en form av sosialistisk skittenrealisme. Det kan vaere en velegnet sjanger å beherske for norsk, svensk och europeisk venstreside framover. Idar Helle i Klassekampen En av de mest spennende politiske bøkene som har kommet ut denne høsten er uten tvil svenske Aron Etzlers bok Trondheimsmodellen Aron Etzler har skrevet en god og viktig bok om det som står aller mest sentralt i politikken nemlig klasseinnretningen til de ulike politiske alternativene. Min oppfordring er derfor klar: bestill Trondheimsmodellen umiddelbart på www.manifest.no Bedre kokebok i å bremse nyliberalismen bør man nemlig lete lenge etter. Mimir Kristjansson på socialisme.no Denna bok innehåller lärdomar som välfärdskämparna i Norge inte har råd att missa! AsbjØrn Wahl i For velferdsstatens nyhetsbrev. Det går altså an å vinne valg ved å føre venstrepolitikk. Det er dessverre en nyhet for mange venstrepartier i Europa, særlig de sosialdemokratiske. Derfor er erfaringene fra Trondheim interessante for flere. Ikke bare i Norge, men også i Sverige, og forhåpentligvis i flere land hvor Arons bok kan spres. Da trenger man ikke digge nÅge eller ha sesongkort på Lerkendal for å være stolt av Trondheim! Audun Lysbakken på sin blogg Rett Venstre! Oppsummert er Trondheimsmodellen en bok som stiller mange viktige spørsmål, og selv om man ikke er enig i alle svarene er det sentrale problemstillinger for venstresida i både Sverige, Norge og resten av Vesten som blir behandlet her spørsmål vi må finne svar på. Jeg vil anbefale potensielle norske lesere å ikke la seg avskrekke av at boka er skrevet på svensk. Som nevnt tidligere er den spekket med intervjuer og skrevet i en lett journalistisk form, og den har dermed også et lett språk som gjør språkbarrieren mindre. Friheten