Minkriget i Östersjön 1914-1915

För första gången berättas i ett samlat verk om minkriget i Östersjön. Aldrig tidigare har detta minkrig, en synnerligen dold och hemlig verksamhet, redovisats på ett så omfattande och djuplodande sätt. Minkrigsföringen var den i särklass dominerande sjökrigsmetoden i Östersjön under båda världskrigen. I historiebeskrivning har minkriget inte belysts i nämnvärd omfattning tidigare, trots att sjöminan i jämförelse med andra vapensystem skördat flest offer bland de sjöfarande under världskrigen. Minor har använts i krig till sjöss i drygt tvåhundra år. Med Första världskriget kom användningen av sjöminor att bli omfattande. Insiktsfullt och spännande skildras åren 19141915 som var fyllda av aktiviteter kring utläggning av minor och åtgärder för att skydda sig mot dem. Följderna blev undergång av många fartyg och stora förluster i människoliv. En rad hittills okända fakta kommer här till allmän kännedom. Östersjön som grunt innanhav var särskilt lämpat för krigföring med minor. Därtill upplevde sig de två krigförande parterna Tyskland och Ryssland styrkemässigt underlägsna varandra till sjöss. Och för den underlägsne möjliggör minvapnet en möjlighet att reducera motståndarens styrka utan att riskera sin egen. Därför kom så många som 65 000 minor att fällas där under Första världskriget. Trots att det är hundra år sedan första världskriget pågick, utgör arvet i form av 10 000-tals sjunkna minor idag ett stort problem för utvecklingen av vindkraft, pipelines, kablar m.m. i Östersjön. Hur alla dessa explosiva lämningar hamnat där har en synnerligen spännande historia fylld av hemlighetsmakeri, dramatik och ond bråd död. Författare är örlogskapten Gunnar Möller. Han har sedan 2003 forskat i den historiska minkrigsverksamheten i Östersjö- och Nordsjöområdet, är den ledande experten inom området och har tilldelats Kungliga Örlogsmannasällskapets guldmedalj för sin forskning. Hans forskning används i dag för att inrikta all minröjningsverksamhet i Östersjön och för att varna dem som riskerar att komma i kontakt med det explosiva arvet i form av 10 000-tals sjunkna minor. Författaren berättar även om förutsättningarna för minkrigsföring, geografiska förhållanden vid krigets inledning och om ryska och tyska förband samt deras materiel. Dessutom återges även all annan sjökrigsverksamhet som slag, raider, ubåtsverksamhet, anfallsföretag, bevakning, försvar av havsområden, understöd till landstigningsföretag m.m. Ett unikt kartmaterial åskådliggör skeendena och redovisar bland annat alla minfält som lades ut 19141915. Författaren har haft en unik tillgång till källmaterial från Ryssland, Tyskland och Danmark förutom svenska arkiv. Från många tidigare outforskade källor levandegörs historien.