Den vingabrödna : den vingbrutna

Mary Andersson föddes 1929 i Tunaberg utanför Nyköping. Växte upp i Malmö och har bott där i hela sitt liv. Som författare slog hon igenom 1976 på Skånska teatern i Landskrona med teaterpjäsen Maria från Borstahusen, som sedan också blev till en roman. 1989 instiftade ABF Moa Martinson-priset och Mary Andersson blev dess första pristagare, en av många utmärkelser hon fått. Hittills har det blivit elva böcker, varav Den vingabrödna är den senaste.

Så här funderar Mary Andersson själv som många gånger i livet känt sig vingbruten: "Ja, vem är jag som haft femtio jobb? Snart fyller jag åttio. Liksom aptiten kommer medan man äter, så säger jag att minnena kommer medan man skriver. Så enkelt, eller svårt, är det. Jag var nummer tre i en syskonskara på sju, jag har sjuårig folkskola och är född i arbetarnas barnmorskestuga mitt inne på Tunabergs järnbruk. Att det förpliktar, det har jag känt i ryggraden. Mellan mina vanliga jobb har jag skrivit många artiklar, noveller, samt nu elva böcker, varav ytterligare två finns kvar i datorn. Maria från Borstahusen, Dåliga mänskor, Tjänsteflickan och Asbestarbetarna har kommit ut i såväl bokform som skådespel. Ja, det är väl allt. Nej, sen kommer det viktigaste som jag höll på att glömma, att jag även satt två barn till världen, fyra barnbarn, och - hör och häpna, ett barnbarnsbarn. Hälsningar, denna gång, från bästemormor!"

Recensioner:

Anneli Jordahl i Sydsvenska Dagbladet: "I munter ton med vissa korn av sorg berättar hon om sitt yrkesliv och människor hon mött, fram till författardebuten 1979 med Sorgenfri och succépjäsen Maria från Borstahusen ... Mary Andersson led av ett hjärtfel, som hon höll tyst om, men som gjorde henne till ofrivillig hoppjerka. Vingbruten, var hon. Och det är tur att det är just hon som skriver så kul och levande som fått den här helknäppa idén ... Ibland påstås det att arbetarskildringen är död. Det är helt fel. Läs Mary Andersson."

Benny Holmberg i Tidningen Kulturen: "Anderssons förmåga att berätta om det vardagliga och få det att ingå som viktiga beståndsdelar i det världsomspännande är en fröjd att läsa ... Hennes oförställda chosefrihet ger berättelsen en närhet och autenticitet som det är få författare förunnat att uppnå."

Kristian Lundberg, Helsingborgs Dagblad: "Det är en säregen bok som också kunde tjäna som studiecirkelmaterial, inte minst i dess egenskap av tidsdokument ... 'Den vingabrödna' är en viktig bok ... Hennes ursinne och hennes underdogperspektiv är välgörande."

Catta Torhell, Bibliotekstjänst: "Hon med den brutna vingen, ´den vingabrödna´, lite tilltufsad och med ett allvarligt hjärtfel som ständig följeslagare, är en av våra mest genuina arbetarförfattare."