Trettioåriga kriget

Det instabila tillståndet i Europa från reformationen på 1500-talet är upptakt till det som skulle komma att utvecklas till det första europeiska storkriget – det trettioåriga kriget. I början av 1600-talet fanns det ett antal politiska och religiösa krishärdar i Europa men freden bibehölls ända fram till maj 1618. Detta år exploderade det i Böhmen, kejserliga ombud kastades ut genom fönster på Hradschinborgen i Prag och en protestant valdes till böhmisk kung. Med stöd av den katolska Ligans armé slog kejsaren ner upproret med massivt våld. Segern i Böhmen blev inledningen på de allierade katolska truppernas framryckning i västra och mellersta Tyskland. Danmark gav sig in i kriget med ambitionen att hejda de katolska arméerna vilket resulterade i att danskarna, utanför Göttingen år 1626, led sitt värsta militära nederlag någonsin. Tre år senare stod katolska trupper vid Östersjökusten.

Ingen del av Europa kom att vara opåverkad av detta utdragna krig. Sverige gick med i kriget sommaren 1630. Initialt kantades Sveriges insats av seger. Även i Lützen 1632 gick svenskarna ur striden som segrare men segern hade då ett högt pris – kung Gustav II Adolfs död. Trettioåriga kriget är kriget som aldrig ville ta slut men 1648 slöts efter många destruktiva krigsår slutligen en serie fredsavtal mellan olika kombattanter. Den 24 oktober det året undertecknades freden mellan Sverige och den tysk-romerske kejsaren samt tyska rikständer.

Så stora arméer hade aldrig tidigare dragits samman, krigets aktörer kom från hela den europeiska kontinenten och tusentals legosoldater strömmade till, inte minst från de brittiska öarna. I boken möter vi flera av dessa i korta minibiogra- fier, Gustav II Adolf, kejsar Ferdinand II av Österrike, Kristian IV av Danmark, Johan Georg av Sachsen, den spanske generalen Spinola den kejserlige Gallas och den svenske Torstensson. En av dessa, krigets hantverkare, var Åke Tott, svensk general och riksråd, känd för att kunna föra mindre förband till framgång genom sin djärvhet och hänsynslöshet men likväl känd för att sakna strategisk blick och initiativkraft. Symbolen för Totts kavalleriregemente, dödskallen, injagade skräck och fasa i fienden.

Aldrig tidigare har så många människor sårats och dött på slagfälten. Dessutom förde trettioåriga kriget med sig enorm förödelse som värst drabbade den tyska civilbefolkningen, den väldiga grå massa som rörde sig på slagfält, örlogsskepp, städer, byar och landsvägar under krigsåren. Det var inte bara kriget och det våld som följde i soldaternas fotspår som drabbade de civila. Betungande skatter brist på försörjning samt smittsamma sjukdomar var andra faktorer sombidrog till att en tredjedel av den tyska befolkningen omkom som följd av krigets framfart.

Under trettioåriga kriget fick den skriftliga propagandan sitt genombrott. Pamfletter, tidningar, tryckta böcker, alla former utnyttjades i försök att försköna den egna sidan och svärta ner motståndaren. Till skillnad från dagens propaganda betraktade man inte människan som manipulerbar istället ansågs människan i grunden oföränderlig och propaganda kunde endast verka genom att argumentera och övertyga. Som det första stora alleuropeiska kriget satte trettioåriga kriget starka avtryck i minnet. Krigspropagandan gled nästan omärkligt över till att bli kampen om minnet. Kampen om minnet av det trettioåriga kriget som historiker, författare, präster, politiker och militärer engagerat sig i kan illustreras med hur bilden under sekel målats av hjältekonungen Gustav II Adolf, begravd i marmorsarkofag, förärad med ryttarstaty och firad med bakelse. En bild som först trängdes undan i och med det framtidsinriktade svenska folkhemsbygget.

Lars Ericson Wolke är huvudlärare i militärhistoria vid Försvarshögskolans krigsvetenskapliga institution och docent i militärhistoria vid Åbo Akademi. Han har gett ut böckerna Krig och Krigsmakt under svensk stormaktstid (2004), Johan III. En biografi (2004) och Mordet på Gustav III (2005) samt medverkat i Svenska slagfält (2003). I Trettioåriga kriget har han skrivit huvuddelen av texterna.

Göran Larsson är chef för Malmö Museer. Han har publicerat en rad skrifter med anknytning till Skånes och 1600-talets historia. Larsson har också bedrivit omfattande forskning kring propagandan under det dansk-svenska kriget 1643–45.

Nils Erik Villstrand är professor i nordisk historia vid Åbo Akademi. Han har forskat kring förhållanden i 1600-talets Finland och den svenska flottans manskapsrekrytering under 1600-talet, läskunnigheten under 1700-talet samt kriget och rikssprängningen 1808–09.