Med öppna kort
| Författare | |
|---|---|
| Förlag | Svenska Bridgeförlaget |
| Genre | Spel |
| Format | Inbunden |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 280 |
| Vikt | 436 gr |
| Utgiven | 1980-12-01 |
| SAB | Rdba |
| ISBN | 9789185024568 |
Med öppna kort innehåller 110 knepiga bridgeproblem, där alla 52 korten redan från början är synliga. Läsaren uppmärksammas på svårupptäckta möjligheter, t ex hur viktigt det är med förbindelser och småkortens oerhörda betydelse. Sedan får hjärnan god träning på de knepiga slutspelen.
Redan på whistens tid, föregångaren till vår moderna bridge, ägnade man sig åt att lösa spelproblem med öppna kort. Vid bridegebordet har man att ta hänsyn till mängder av okända faktorer. Man räknar med det sannolika och väger för och emot. Det gäller att försöka gissa rätt och många gånger måste man ta till bluff och psykologisk krigsföring. Framgången bottnar emellertid i en väl utvecklad spelteknik. När det blir fråga om bridgeproblem, eller dubbeldummy som den internationella termen lyder, gäller exakta förutsättningar. Några ovissa faktorer förekommer inte, eftersom man ser alla 52 korten på de fyra händerna. Man sköter själv både anfall och försvar och gör sitt allra bästa till båda sidornas favör. Man spelar så att säga med dubbla träkarlar. Spelföraren har oftast hamnat i ett överoptimistiskt kontrakt och ska manövrera sig fram till ett slutspel som lamslår försvaret. Den teknik det blir fråga om måste finnas på den rutinerade spelarens reportoar. Den orutinerade får upp ögonen för de dolda möjligheterna. Han upptäcker vilken oerhörd betydelse småkorten och inte minst förbindelserna har. Visst blir det ofta fråga om rent artisteri, när enda möjligheten ligger i att man sakar ess och kungar för att kunna utnyttja tvåor och treor. Av bara farten blir det emellertid fråga om undervisning i den allra högsta skolan. Det primära när det gäller dubbeldummy, är inte det lärorika. Syftet är att ge god underhållning och rejäl hjärngymnastik genom att sätta skarpsinnet på prov. Den som ger sig i kast med problemlösandet blir snart en pålitlig medlem av det talrika skrå, som anser det vara minst lika spännande att tävla mot problemkonstruktören som att mäta krafterna mot vännerna vid spelbordet.
Redan på whistens tid, föregångaren till vår moderna bridge, ägnade man sig åt att lösa spelproblem med öppna kort. Vid bridegebordet har man att ta hänsyn till mängder av okända faktorer. Man räknar med det sannolika och väger för och emot. Det gäller att försöka gissa rätt och många gånger måste man ta till bluff och psykologisk krigsföring. Framgången bottnar emellertid i en väl utvecklad spelteknik. När det blir fråga om bridgeproblem, eller dubbeldummy som den internationella termen lyder, gäller exakta förutsättningar. Några ovissa faktorer förekommer inte, eftersom man ser alla 52 korten på de fyra händerna. Man sköter själv både anfall och försvar och gör sitt allra bästa till båda sidornas favör. Man spelar så att säga med dubbla träkarlar. Spelföraren har oftast hamnat i ett överoptimistiskt kontrakt och ska manövrera sig fram till ett slutspel som lamslår försvaret. Den teknik det blir fråga om måste finnas på den rutinerade spelarens reportoar. Den orutinerade får upp ögonen för de dolda möjligheterna. Han upptäcker vilken oerhörd betydelse småkorten och inte minst förbindelserna har. Visst blir det ofta fråga om rent artisteri, när enda möjligheten ligger i att man sakar ess och kungar för att kunna utnyttja tvåor och treor. Av bara farten blir det emellertid fråga om undervisning i den allra högsta skolan. Det primära när det gäller dubbeldummy, är inte det lärorika. Syftet är att ge god underhållning och rejäl hjärngymnastik genom att sätta skarpsinnet på prov. Den som ger sig i kast med problemlösandet blir snart en pålitlig medlem av det talrika skrå, som anser det vara minst lika spännande att tävla mot problemkonstruktören som att mäta krafterna mot vännerna vid spelbordet.
