Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak

Vi var en vanlig svensk familj som åkte på drömsemester till Thailand över jul och nyår.

När flodvågen slog in över den soldränkta paradisstranden i Khao Lak hade vi precis bytt hotell. Vi ville bo tryggt med tanke på barnen och hade fått en fin bungalow på platt mark nära havet. Vi var lyckliga.

Jag är den ende som överlevde tsunamin. Min fru Ulrika drunknade tillsammans med våra söner Charlie, 5 år, och Max, 4 år.

Jag vill gärna tro att det kommer något gott ur även det värsta som sker i en människas liv. Eftersom min familjs öde har blivit känt via medierna, har det känts viktigt för mig att berätta hur det verkligen var. Dessutom vill jag ge min syn på de svenska myndigheternas handfallna agerande i Thailand efter katastrofen. Jag skämdes över att vara svensk. Det vill jag aldrig behöva göra igen.

Och om jag skulle ge ett råd till andra vore det att sätta värde på nuet. Tänk efter vad som är viktigt och njut av dina närmaste medan kan!

Pigge Werkelin

I den här utgåvan har ett efterord tillkommit med tankar och reflektioner kring kommissionens utredning och den tid som förflutit efter katastrofen.

”…ska du bara läsa en bok i år så har du hittat rätt. Ett måste för alla som vill lära sig uppskatta det man har!” Plaza Kvinna

”Pigge Werkelin är helt enkelt en hjälte i det lilla. Med sin bok kan han belysa det genant handfallna agerandet från svenska myndigheter inifrån…” Eskilstuna-Kuriren

En del av den här bokens intäkter går till att hjälpa thailändska familjer vars försörjning omintetgjordes av tsunamin.

”Hans berättelse griper tag i hjärtat och är en smärtsam påminnelse om hur snabbt allting kan förändras.” Norra Skåne