Fado Alexandrino

»Antunes har ännu inte fått Nobelpriset. Men det är hög tid.« | Claes Wahlin  

»En av världens främsta prosaförfattare.« | Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet

»Conrads & Faulkners arvtagare.« | George Steiner

Modern klassiker om Portugals kolonialmakt

År 1975, efter ett decennium av väpnad befrielsekamp, blev Moçambique fritt från kolonialmakten Portugal. Knappa tio år senare återses några arméveteraner på en krog i Lissabon: överstelöjtnanten som blev kvar i det militära, fänriken som gifte in sig i överklassen, förbindelseofficeren som blev vänsterrevolutionär, den menige som nu jobbar i sin morbrors flyttfirma - och en femte, som sitter tyst vid bordet.
Vinet och spriten flödar, natten mörknar och historierna griper in i varandra när männen återkallar krigets fasor och berättar om sina liv efter diktaturens fall. På en kraftfull, vindlande prosa tecknar António Lobo Antunes ett splittrat samhälle, där det förflutna kastar skuggor in i samtiden och historiska förbrytelser ännu ligger i tystnad. Men före gryningen kommer mycket att ha förändrats.
I översättning av Marianne Eyre och med ett nyskrivet förord av Gunnar Nirstedt, förläggare och författare.

ANTÓNIO LOBO ANTUNES [f. 1942] deltog som militärläkare i Portugals krig i Angola. Efter hemkomsten till Lissabon började han skriva romaner, vilka ofta är uppgörelser med Portugals koloniala och fascistiska förflutna. Jämte »Benfica-trilogin« - Betraktelse över själens passioner, Tingens naturliga ordning och Carlos Gardels död - är Fado Alexandrino från 1983 hans mest kända verk.