Konsten att förvalta : bevarandets utmaningar och möjligheter - värderingar och beslutsprocesser i 1900-talets Sverige rörande offentlig byggnadsanknuten konst

Denna avhandling har tillkommit i syfte att förbättra förutsättningarna för bevarande av byggnadsanknuten konst i offentlig miljö. Bakgrunden är de stora utmaningar samhället står inför när det gäller att bevara det omfattande antal konstverk som har beställts sedan 1900-talets början, i synnerhet avseende kulturmiljösektorns förmåga att identifiera och prioritera vad som bör eller ska bevaras för kommande generationer. Avhandlingen analyserar val och beslutsprocesser i bevarandepraxis, samt dessas konsekvenser för långsiktig förvaltning, särskilt i relation till kulturarvsbegreppet samt förvaltning och tillsyn. Vilka och vems kunskaper, värderingar och kompetens som påverkar, styr eller avgör besluten i valsituationerna diskuteras, liksom huruvida metoder behöver utvecklas för att tydliggöra, kritiskt diskutera och analysera regelverk och underliggande etiska ställningstaganden. Avhandlingens teoretiska fundament utgörs av några begreppspar (bevarande och kulturarvsprocess, förhandling och makt, val och beslut, kulturarvifiering och kanonisering samt antikanonisering och glömska), där företeelser diskuteras huvudsakligen utifrån konserveringens och kulturvårdens teori, men även strukturerings- och värdeteori. För undersökningen har fallstudien tillämpats som metod, och tre fall har undersökts induktivt, deskriptivt och värderande genom observationer, intervjuer och dokumentstudier. Avhandlingen består av 12 kapitel, där de tre inledande presenterar bakgrund, syfte, teori och metod. Kapitel 4–5 identifierar och kontextualiserar byggnadsanknuten konst beställd av offentliga aktörer under 1900-talet ur begreppsligt, historiskt respektive juridiskt perspektiv. Kapitel 6–9 utgör avhandlingens empiriska del, där fall studeras inom kyrkligt område (Växjö domkyrka och Svenska kyrkan), bostadsområde (miljonprogramsområdet Lindängen i Malmö) och sjukvårdsområde (Vrinnevisjukhuset i Norrköping). Likheter och skillnader fallen emellan analyseras avseende beställning, reception och bevarande. Kapitel 10–12 omfattar diskussion, samlade resultat, slutsatser samt förslag på tillämpning. Fem problemområden för bevarandeverksamheten har lyfts fram, vilka rör dess mål, praxis, styrning, diskrepanser och brister. Utifrån dessa har intressenternas handlingsalternativ, resurser, kunskaper, kompetens, värderingsutgångspunkter och beslut diskuterats. Resultatet visade på en rad brister och problem inom bevarandeområdet byggnadsanknuten konst, givet de värderingar som uttryckts i politiska måldokument, professionens riktlinjer och lagstiftning på området. Dessa brister och problem är kontextberoende, men kan ändå utgöra underlag för i texten angivna rekommendationer. Avhandlingen har särskilt pekat på behovet inom kulturmiljövårdens praxis av gemensamma tydliga mål och dokumenterade bedömningar samt ett nytt konstantikvariskt kompetensområde. Beslutsprocessen bör vara tydlig och förankrad – genom använda väldefinierade begrepp, bredd i kunskapsinhämtning och kompetenssamverkan – för robusta och legitima beslut, också avseende nya konstbeställningars relation till framtida bevarande. En översyn av relevanta kriterier och lagstiftning behövs. Byggnadsanknuten konst borde omfattas av samhälleliga resurser och förståelse för förvaltning, samt tillgång till skyddsbestämmelser. Ingenting i fallstudierna har framkommit som påvisar att nya metoder för värdering behöver utarbetas. Man kan komma långt med att använda redan existerande metoder, som då bör stärkas och utvecklas samt tillämpas konsekvent och långsiktigt.